Måndag på Å 2019

Vi hade bestämt oss för att köra torsk på förmiddagen och hälle på eftermiddagen och så här med facit i hand, det var väl ungefär det som hände….

Vi kom iväg runt 7 på morgonen och gjorde ett resultatlöst släpp i Eriks håla. Sen gick vi vidare norrut och inom en halvtimme var vi uppe på de nordliga grunden. Det var en stökig resa dit och när vi väl kom fram så låg 2 båtar på exakt samma spot som vi siktat på. Vad är oddsen för det? Vi fick några fiskar men inget fantastiskt så vi körde vidare. Nästa grund, nästa brant, nästa spot. Små och få fiskar men så en hälleflundra till Kurre. Inte stor men ändå en hälle. Vi gick vidare ner på tind utan resultat och sen vidare till en ny liten brant som vi hittade.

Det tog ett tag men precis när vi tänkte dra vidare så kom det lite fisk på lodet och vi fick ett par bättre torskar över 10 kg innan PerT fick en riktig fining på 18,5 och Ola en på 20 kg. Fisket dog ut och vi testade Nyklakken igen innan vi bestämde att nu är det dags för lunch och en omgruppering. Tacos, en öl och sen in mot ”Flaket”.

Väl där så var det soligt, lugnt och stilla – allt som en fiskare kan önska, om man inte heter Bo-Ko. Djäklar vad den grabben kan svettas. Vi drev lite i det lugna vädret men snart bugade Pärsas spö och upp seglade en riktigt fin Hälleflundra på 117 cm.

Vi fortsatte på olika fläckar men endast med resultatet att Kurre fick småtorsk. Vi testade säkert 10 olika fläckar men bara småtorsk.

Sen på eftermiddagen gick vi ner på sydsidan av strömmen, ner till Mosken.

Vi hade pratat med guiden som visat var och hur vi skulle fiska. Sagt och gjort vi testade. Det gick som vanligt sådär…. vi slutade, omgrupperade och lade oss sen långt nere i Mosken. Där blev det ett riktigt båtparty i stiltjen och solen.

Det började med att PärM drillade upp den finaste sjöpalmen som vi sett sen Fröya 2009. Därefter lyxade vi med en öl samtidigt som vi satte spöna i spöhållarna och bara njöt av stillheten och solen – och PerTs vädersläpp. När vi var klara bestämde vi oss för att få en sista öl innan vi åkte hem. Mitt i sista ölen blev vi duktigt störda av Olas spö som stod i en riktigt brant båge. Han greppade spöt, tog i, och kom – Ingenstans!

Vi andra tvingades flytta undan våra öl och rensa undan det vi hade framme för nu stod en ymnigt, svettandes Kenai i fören med en motståndare värd sitt namn. Det var en batalj i solen där två kombattanter slet och drog men där vår kompis till slut fick ett övertag. Motståndaren från havets botten började sakta komma med uppåt medan svetten tilltog på Olas rygg. Efter någon minut insåg vi också att andra spön som hängde kvar med pilkarna nere var en del i matchen men vi kunde till sist, lite vanskligt avlägsna dem och nu var det bara Kenai mot ”Drottningen i djupet”.

Som tur är för oss alla så är han starkare än man tror, den gode Kenai. Han bände, vred och vevade och till sist låg hon där längs relingen. En 157 cm lång madam som bara väntat på en kille som han. Sjukt bra jobbat och den näst största fisken vi fångat var ett faktum. Ett gäng high fives innan vi släppte hällen vidare mot djupet och det nästan var dags för att avbryta dagen. Vi gjorde två släpp till där den mest remarkabla fångsten var kurres havskatt på ett par kilon.

Kvällen och middag blev en utebärs i solgasset följt av terassen och sen grillat/stekt kött med kantareller. Imorgon är det sista dagen på Å 2019. Vi får se vad den har i sitt sköte. ..

This entry was posted in Å 2019. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *