2012 Söröya

Vi var fyra starka gubbar som slöt upp i Upplands Väsby den där onsdagsmorgonen runt femtiden. Tre av oss med nya, imponerande hårbeklädnader i ansiktena.

Bilen tog vi ut till Arlanda efter att ha tryckt in bagaget. Incheckningen gick bra men säkerhetskontrollen tog lite tid. Snart satt vi dock i stolarna med bältena på och nästa anhalt Oslo skymtades nästan i samma stund som vi nådde mach-höjd.

På Gardemoen checkade vi om bagaget och det gick mycket smidigare än året innan. Vi drack en öl vid gaten och flög vidare upp till Alta. Ner till centrum och in på Peppes för mat innan vi körde vidare till färjan vid Öksvaer som tog oss över till Söröya. Runt sjutiden anlände vi Campen.

Den nya praktikanten Erik gick lite bryskt igenom detaljerna under Johans överinseende. Vi fick båten och preppade i ordning lite innan vi begav oss till stugan. Tidigare samma dag hade ett gäng som kommit i egen bil stuckit ut redan vid lunchtid och nästan direkt landat en torsk på 35 kilo, det är en galet stor sommartorsk. Vi gick snart och lade oss då vi suktade efter att komma ut på havet.

Torsdag 14 juni

Första morgonen var klockan ställd på fem men PerT och Curre kunde inte sova. De gick upp vid 04 och begav sig ut på långpromenad för att hämta vatten. Vattensystemet hade nämligen brakat ihop och kranvattnet gick inte att dricka. Tillbaka kom de runt 05.00 med 20 liter vatten.

Frukosten intogs och snart var det dags för havet. Vi hade bestämt oss för att gå upp på Reis eller de där innanför liggande platåerna. I det första nedsläppet fick vi en del fin mat-torsk. Ola väntade en stund med att kliva in i matchen men gjorde det då med bravur och fick resans första torsk på 10 kg. Så här i efterhand känns det som att det var där och då han tog befälet över skåpet och med fast hand placerade det längst fram i båten.

Vädret var ganska bra och vi hade kunnat gå i 12 knop hela vägen upp till Reis. Fisket var lite avvaktande men vi fick i alla fall fisk mest hela tiden och en del lite större exemplar. Vi missade dessutom en del större fisk som var lite svårare att få att fastna på pilkar och jiggar. Guidebåten låg strax söder om oss och frågade på VHFen om vi fick någon fisk. Eftersom de hade det riktigt trögt kom också de upp till Reis. Vi själva tröttnade när det inte nappade och drog inåt mot de grundare fladerna. Det dröjde inte lång tid innan guidebåten lät meddela att de dragit en torsk på mäktiga 22 kg strax följd av en på 15 kg, jäklars.

Vårt eget fiske bättrade dock på sig och snart började vi landa både mycket och en del fin fisk. Vi jobbade oss över grundfladen och fiskade hela dagen på behagliga djup mellan 40-70 meter. Totalt summerade vi ihop 367 kg denna första dag med 4 torskar över 10 kg. Ola som direkt tagit kommandot fick 128 kg och toppfiskarna blev Curre 13,5 kg, PerT 13 kg, Ola 11 och 10 kg.

En helt lysande dag till havs!

Fredag 15 juni

Idag blev vår första dag på de mer avlägsna, mytomspunna grunden och idag var siktet inställt på Råsa. Norges – kanske tom hela världens – bästa grund för riktigt stor torsk. Och Råsa skulle leverera.

Vi kom som ”vanligt” upp runt 05, och drog en timme senare iväg tillsammans med guidebåten till Råsa. Efter en dryg timme anlände vi det mytomspunna området och fick omgående en del fisk. PerT började med att missa en riktigt stor fisk och det tog dock ett tag innan vi fann de stora. Ola fiskade dock med gott självförtroende och började dagen med serien 7,5, 11 & 12 kg, en helt vanlig dag för honom m.a.o. Vi andra fick jobba lite mer och Pärsa tyckte sig inte ens ha tid för lunch när vi andra satte oss med skåpet och Ola i fören för lite samkväm. Pärsas tjurighet skulle dock visa sig lönande för väldigt snart stod den store fiskaren med böjt spö på sin agnade sej och efter en rejäl dragkamp kom en enorm torsk upp som drog vågen i botten. Den vägdes senare in till 24 kg och ett par kramar utdelades.

Ola som inte gillar att hamna i bakvattnet signalerade snart att det var dags för storfisk igen när linan i stötar rann av rullen. Vi var inställda på hällefludra men istället kom ännu en enorm torsk upp och genast förpassades Pärsas jätte ett pinnhål ned. Olas jättetorsk vägdes in till 26 kg. Det är tungt att vara björnbroder!

Dagen summerades till 323 kg med Ola i klar topp på 120 kg men framförallt fick han fem torskar över 10 kg med serien 26, 14, 12,5, 12 & 11. Pärsa fick inte så många fiskar men vad spelar det för roll när han drog två stycken över 20 på en och samma dag? Pärsas serie blev 24, 20, 13 & 12 kg. Curre slog nytt personligt rekord med en torsk på 15 kg och fick dessutom en på 11 kg. PerT hade det motigt och fick nöja sig med torsk på 10,5 och 10 kg.

Totalt fick vi 13 torskar över 10 kg varav tre av dessa vägde över 20 kg. PärM drog själv två över 20 kg idag. Det är vad som kallas en fiskedag det!

När vi kom in försökte vi komma till ro så snart vi kunde eftersom det vankades ny långtur och eventuellt till Storskaltaren i natt, direkt efter EM matchen mellan Sverige och England.

Lördag 16 juni (med start på kvällen den 15 juni)

En ödets dag skulle det visa sig. Guiderna tyckte väderutsikterna såg goda ut och annonserade en långtur med förhoppning om Storskaltaren. Tanken var att gå ut redan efter Sverige – England som spelade 20:45. För att få dygnet att gå ihop så gick vi och la oss runt 17.30 för att vila till matchstart. Matchen var bra men ett par mindre bra försvarsinsatser öppnade upp för Englands tre mål mot Sveriges två och vi var ute ur EM. Skit! Pärsa hittade dock en själsfrände i en av de lokala norrmännen och de ska på bilsemester tillsammans nästa sommar.

Vi packade iordning prylarna, gjorde kaffe och drog ner på bryggan. Vi kom överens med de andra om att möta dem på Slidboen eftersom turen till Skaltaren gick om intet då det börjat blåsa upp lite, Skit igen!

Slidboen gav ingenting. Vi var 5-6 båtar som fiskade där men ingen fick nånting. Vi försökte förmå de andra att gå upp till Råsa men det blev istället Galtfjord för att testa flundra. Det tog en timme att gå dit och när vi väl kom dit runt 6-nåret på morgonen var allas tålamod minst sagt litet. Guidebåten frågade efter 10 minuter om någon vill hänga på hem och vi sa ok. Det måste vara världens längsta resa för i princip inget fiske alls. När vi närmade oss hemåt ropade vi på guidebåten och sa att vi går upp mot Grunback, Reis eller Storegrund istället. Lördagen var så här långt usel som fiskedag betraktat men det skulle visa sig hinna ändras. Just när vi lämnat guidebåten så la dessutom GPSen av på heltid och vi fiskade i blindo resten av dagen, kanske var det det som gjorde att lyckan vände?

Fisken började så smått nappa och vi fick en hel del fisk runt ett par kilon. Fisken fanns som den brukar häruppe lite överallt. Rätt som det var så lät Ola meddela att det var stort på gång igen och ingen blev nog förvånad när en torsk på 20 kg bröt ytan. PerT fick ett mäktigt hugg på haspelutrustningen och lina löpte ut konstant i 20-30 sekunder innan fisken försvann. När tacklet kom upp visade det sig att upphängaren gått av nästan ända in vid huvudlinan. Antagligen en hälleflundra som bitit av linan med sina vassa tänder. PärM var arg som bara PärM kan vara men fick också han lite fisk till slut.

Annars låg toppfiskarna idag runt 6-8 kg med undantag för en 11,5 kgs som Curre fick. Ola lyckades också landa resans största sej på 7,5 kg. Vi landade allt möjligt och till slut fick Curre sin första hälleflundra och väldigt förvånande skingrades molnen över Pärsa som oxå han fick ikläda sig en liten kveitekrona. Vi kunde summera in 402 kilo denna knasiga dag. PerT bände upp 131 kg, följd av Curre med 121 kg, Ola 118 kg och PärM med 32 kg.

Söndag 17 juni

Efter tidigare långa och hårda fiskepass unnade vi oss idag en mindre sovmorgon och kom inte ur sängarna förrän bortåt 07.00. Havet låg mer stilla än någonsin tidigare och vi gjorde vad vi kunde för att förmå guiderna till att fundera på ännu en långtur – helst till Storskaltaren. Ingen nappade på idén så vi rådslog med oss själva nere på bryggan vad vi skulle göra och kom fram till uer. Kul och lite annorlunda efter tre dagars intensivt torskfiske.

Vi gick ut till Breigrund och Kapten bekantade sig med de nya inställningarna i Lowranceplottern eftersom Garminplottern lagt av dagen innan och mekaniker-Mats inte kunnat fixa den. PärM, Curre och Ola tog upp lite småsej för att ha som bete och PerT råkade av misstag fabriksåterställa plottern och vips var vi i Oklahoma, Fan! Det tog en stund men det gick bra att ställa tillbaks menyspråk, kartor, rutter, etc och snart var vi på väg mot uerplatserna vid kanten mot de stora djupen.

Väl framme körde vi runt lite och nästan direkt hittade vi fisk vid botten. Vi kollade strömmar och drift och gjorde oss ingen brådska innan vi för första gången lät beten singla de 170 metrarna ner mot botten. Vi började driften innan ett brantare fall tog vid och omgående när vi kom ner klev det på fisk på Ola och PerTs spö, lång och långsam invevning tog vid. En minut senare fick även PärM på något. Ola fick upp en sej och en uer, PerTs fisk klev av bara 30 meter ner och PärM landade grann uer. Vi hade lyckats i vår föresats och finns det en skönare känsla än när man försöker sig på något och det lyckas?

Vi fortsatte under en lång stund och fick uers i varje släpp. I början låg de runt 1-1,5 kg men senare blev de större och vi landade fisk upp till 3,5 kg. Ola fick såklart störst och flest men vi var alla själva imponerade av vår fångst. Runt 14-tiden avbröt vi då det börjat blåsa upp lite mer och stävade in mot lungnare vatten. Vi hade då fått ganska exakt 50 uers och hade två överfulla baljor. Taktiken på slutet gick mer mot att prickskjuta på ett stim vi hittat nere på 240 meter. Vi struntade i att driva brett och det verkar vara en vinnande strategi att leta upp stimmet och fiska på det.

När vi kom in på fladerna innanför Breigrund så testade vi lite torsk och sej och fick upp ett par stycken. PerT och Curre fick 1-3 kgs fiskar, PärM fick inget och Ola fisk på 5,5 kg, symptomatiskt? Vi körde vidare in mot de absolut närmaste topparna och Curre betade på en sejfile. Det tog inte mer än tre sekunder innan han fått på sin första havskatt på 3 kg! Vi stretchade inte dagen längre än så utan åkte in och började rensa vilket gick ganska snabbt. Curre och PerT med erfarenhet från abborrensning körde första fiolen medan Ola körde andra och PärM packade. Det blev nästan en hel fryslåda med bara uer!

Måndag 18 juni

Också på måndagen var vädret ganska bra. Vi inledde som en vanlig dag med frukost strax efter 05.00. När vi kom iväg gick vi upp mot Reis. PerT började sin vana trogen med att missa en schyst morgonfisk men fick inom kort sin första havskatt på 3,0 kg. PärM som frestade med jigg blev den som hittade rätt först och fick snart en torsk på fantastiskt fina 14 kg. Inom kort lyckades han dessutom få en på 15 kg och Curre drillade in en 11 kgs innan fisket helt dog ut.

Vi fortsatte att leta och leta och leta och visst fick vi sporadiskt någon fisk men ingen hausse-period som tidigare dagar. Vi provade söder om sydspetsen på Reis men det var lite väl djupt fast då klev ett par uers på istället. Vi körde tillbaka till Reis men inget. Vi testade grundfladerna innanför och började få lite sej. Ola som hade det lite trögare än vanligt drillade upp en liten hälleflundra på 5 kilo. Medan PärM hjälpte Ola med hälleflundran släppte PerT ned PärMs grejor och vist högg en fisk. Upp kom en havskatt som PärM lyckades få över relingen för att i nästa sekund få tillbaks den på fel sida relingen där den valde att gapa. Det var det smartaste den gjort i livet eftersom den bara stängt munnen runt gummistjärten på PärMs jigg och lycklig – trots sin fula uppsyn – föll den tillbaks ner i vattnet.

Fisket kom inte riktigt igång men som alltid när man fiskar så sker det oväntade och roliga saker. PärMs havskatt var en sådan, Olas hälleflundra en annan. Ett tredje glädjeämne var att Curre började dra lubb. Och han drog inte bara en eller tre som normalt är, han drog lubb HELA tiden. Eftersom det var i princip stiltje kunde vi i vårt driftspår se lubbar med ca 50 meters mellanrum som den gode Bo-Ko landat. Curre slog till med ett präktigt personligt – och båtrekord – genom att landa 15 lubbar under en och samma fiskedag. De övriga tre fiskarna fick gemensamt 8 lubbar och frågan är än idag vad Curres hemlighet var? Ola som fiskat sämre än tidigare dagar stängde dagen med en torsk på 12 kilo som sista fisk och ingen var förvånad.

Dagen summerade in 201 kg och Curre fick mest följt av Ola, PerT och PärM även om gracerna var rätt jämnt fördelade. De största var PärM med 15 & 14 kg, Ola med 12 kg och Curre med 11 kg. Vi var eniga om att det här var en dålig dag till havs men resultatet visar med all tydlighet att vår syn på mer eller mindre lyckade fiskedagar inte är vad den var för bara ett par år sen….

Vi rensade upp den fisk vi hade med oss och kompletteringshandlade och tankade båten när vi kom in. Vi vägde dessutom lådorna och kom fram till att vi nog är klara med att ta upp fisk för i år. Varje låda vägde 22 kg och innehöll cirka 40 paket fisk. Till nästa år ska vi försöka se till att skaffa fyra fryslådor dag ett dels så att vi får plats i frysen som är lite liten, dels blir det lättare att fördela fisken direkt i lådorna.

Sista dagen var det annonserat långfärd och eftersom vi var klara ganska tidigt så käkade vi och gick och la oss redan runt 18. Siktet var inställt på revelj kl 01.00 och förhoppningsvis – äntligen Storskaltaren.

Tisdag 19 juni

Klockan skulle ringa 01.00 men PerT vaknade en stund innan det och gjorde sig klar för att gå ner och möta Erik och tanka. Livet häruppe skiljer sig lite från vardagssysslorna hemma!

Till vår besvikelse hade vädret återigen spelat oss ett spratt och ingen tur till Storskaltaren var längre aktuell då det skulle blåsa upp med nordostligvind framåt morgonen. Besvikelse igen. Någon av de andra besättningarna blev nästan förbannade då det inte blev Storskaltaren den här gången heller. Vi propsade på att vi skulle till Råsa i så fall så att det inte blev Galtfjord eller Kamöysundet. Vi bestämde att som sist ses på Slidboen. Havet låg stilla men en del dyningar gjorde sig påminda och vi marschade i 17-18 knop.

Vi kom upp på Slidboen en kvart före de andra och försökte få fisk men det blev som dagen innan lubb. De andra kom och letade upp sej för att agna med på Råsa. Efter 10 minuter drog vi vidare. Efter ytterligare en kvart ropade den andra båten på oss då de sett en ovanligare val just nära båten. Vi, som gled på djupbranterna ner mot 400 meter, såg massa fisk under båten och släppte istället ner betena och fick massa småsej. Valen skulle senare visa sig vara en brugd som under fem minuter legat precis bredvid den andra båten. Vi gick därefter vidare upp till Råsa.

När vi kom fram låg där en trålare ganska precis på den plats där vi tidigare fått bra med stor torsk. Vi la oss en bit därifrån för en första drift. Vi fick en del mindre torsk och Ola fick den första större på 11 kg. Fisket var trögt i början och vi testade runt lite utan att riktigt lyckas. PerT och Curre hittade den väl tilltagna matsäcken då det annonserats riktigt långt fiskepass. Den innehåll både en dunk med vitt vin och en påse räkor vilket satt perfekt i den tidiga morgontimmen. Vad vi inte tänkte på var att räkskalen som Curre kastade mot PerTs spö tilldrog sig uppmärksamhet från allehanda stormfåglar som uppehöll sig runt båten. Det tog inte lång stund förrän linan rykte och PerT gjorde mothugg. En tjusig Stormfågel drillades in och kunde lämpligt nog uppvisas för guidebåten som just då slog en lov förbi oss.

Till slut var vi tillbaks exakt där vi fått de större vid förra besöket på Råsa och då började större fisk visa sig. Curre fick en 14 kilos och PerT som haft det motigt hela veckan hade äntligen lite flyt och fick torsk på 13, 11 och 12,5 kilo. Ola fick dagens största på 16 kg vilket PärM, som hade en frustrerande jobbig dag snart tangerade med ytterligare en torsk på 16 kg. PerT landade en mås på 2,6 kg innan han dessutom slog till med ett präktigt personligt – och båtrekord – på havskatt med 9 kg.

Guidebåten hade det trögt och ropade på oss och frågade om vi fick något. Curre meddelade det goda fisket och guidebåten kom som en projektil och la sig exakt i vårt driftsspår när vi skulle påbörja ytterligare en drift. Det tog inte lång tid innan de landade en fin 15 kgs torsk och därefter en hälleflundra på drygt 30 kg.

Vid 06.00 började regnet komma in samtidigt som vinden tilltog och vid 07.30 regnade det kraftigt. Vi rådslog i båten hur vi skulle ställa oss när guidebåtens fråga om åter-resa skulle komma och eftersom alla var blöta, vissa dessutom in på kallingarna, så var vi ense om att hänga med. Mycket riktigt, snart ropade guidebåten att det var dags att bege oss hemåt. Eftersom vi hade medvind gick det snabbt och vi kunde köra 25 knop emellanåt. Vi körde rakt in mot hamnen, servade båten och städade ur allt och tankade upp båten. Vi förmådde dessutom Johan att inspektera båten så att allt var klart redan till 11 på förmiddagen.

Vad skulle vi göra nu? Det blev en tur till affären för att införskaffa ett knippe öl och en kortlek. Hade vi tänkt lite längre kunde vi ju ha torkat upp packningen så vi slapp rost men ölen hägrade. Ett par timmars kortspel senare så var vi tvungna att ila till affären för ännu ett knippe öl. Den här gången kom PerT och Ola på den briljanta iden att ta den återlämnade båten till affären istället för att promenera runt. När det gäller ölanskaffning så är vi kvicktänkta!

Vi tog oss upp till baren och käkade runt 18 och avslutade med ett par öl tillsammans med några av de andra resedeltagarna. Peter (som kanske praktiserar här nästa år) och hans farsa gjorde oss sällskap. Vid 20.30 kom Johan och Erik till baren och vi kunde göra rätt för oss. Bensinräkningen gick på närmare 5.000 nok och sen var det lite pirk och jigg. Mycket trötta struntade vi i Sveriges avslutningsmatch i EM mot Frankrike (vilket var lika bra eftersom de inte visade den på pubben??!?) och gick ner till stugan och städade undan det sista och gick och lade oss.

Onsdag 20 juni

Klockan stod på 04.00. Vi gick snabbt upp och plockade ihop det sista. Vi såg samtidigt att vi förväntades städa så det blev en halvdan variant av städning. Vi tejpade ihop lådorna och såg då att vi fått fel lock till dem av Ralph dagen innan, inte mycket att göra bara att dra tejpen hårdare. Vädret var kass, det blåste och regnade som bara tusan. Bussen som skulle gå 05.00 kom verkligen inte förrän exakt 05.00. In i bussen och sen sammanbiten tur ner till Hasvik.

När vi kom dit fick vi veta att färjan var trasig! Vi visste inte då hur alvarligt felet var men ju längre tid som förflöt så började vi förstå att det här var inte bra. Busschauffören lyckades fixa till frukost till oss hos en Tjeck som drev hotell i Hasvik, han var mycket speciell och ryggdunkade oss resenärer så att 60+arna nästan föll ihop. Frukosten var grym och Curre åt säkert 1 kilo räkor och 1/2 kg gravad lax.

När vi var klara jobbades det fortfarande på planer för att få oss av ön så att vi hann med flygen. Vi förstod att det nog inte skulle vara möjligt då vi nu var ett par timmar sena. Alla flyg de kommande dagarna var dessutom fullbokade. Rätt som det var kom buschauffören och sa till oss att hoppa in i bussen, där förklarade han att planen nu var att de fått tag på en båt om skulle ta oss hela vägen till Alta och att vi skulle försöka hinna med planet trots allt. Vi blev tillsagda att bära ner all packning på en brygga vid hamnen. Sagt och gjort packningen åkte i ett huj ner på bryggan och 21 strandade fisketurister blev snart förvånade när ett skepp i ansenlig storlek och i fart lade upp en bredsida mot oss och sa till oss att hoppa ombord. Vi vräkte upp packningen och snart var vi på väg.

Båten gick riktigt fort och körde hela vägen till Alta på kanske 1 timme och trettio minuter. Strax innan vi anlöpte Alta så blev vi tillsagda att göra oss klara då det hängde på minuter. Vi la till vid en brygga just bredvid flygplatsen och lastade snabbt av båten. Uppe, ovanför bryggan, stod två små flygbussar och väntade på oss och vi fick med bagage springa de 150 metrarna till bussarna. Packningen gick inte in och vi fick ta det mesta inne i bussen, lättare sagt än gjort med långa spötuber och stora fryslådor.

Samma procedur på flygplatsen, snabb urlastning och rush till incheckningen, säkerhetskontrollen och sen klart. Vi hann med tio minuters marginal och släckte törsten för ovanlighets skull med varsin flaska vatten. I planet hamnade vi utspridda och vilade ner till Gardemoen. Vi avslutade med en liten öl och lite chips samt lite presenthandel innan den sista flygturen till Arlanda tog vid. Klockan 16 anlände vi lite trötta Arlanda och efter att PerT hämtat bilen så var årets resa slut i Väsby runt 17. Fyra goa, glada gossar skiljdes åt med mängder av nya upplevelser, intryck och erfarenheter att smälta.

En summering av resan visar att vi totalt fick 1.585 kg fisk fördelat på 587 fiskar. Ola fick såklart mest med 507 kg på 183 fiskar följd av PerT med 441 kg och 187 fiskar, Curre 398 kg på 157 fiskar och PärM med 241 kg på 60 fiskar. Antalet torskar över 10 kilo var 31 st, varav fyra av dessa vägde över 20 kg. Värt att nämna förutom dessa är PerTs havskatt på 9 kg och 3 hälleflundror – förvisson mindre men ändå. Dessutom 50 uers där samtliga i båten satte personliga rekord på mellan 2,5-3,5 kg.

Som vanligt en helt fantastisk upplevelse med bra fiske och dessutom ganska bra väder som omväxling. Nästa gång hopas vi att vi kommer ut på Storskaltaren och kommer upp lite på storleken på hälleflundrorna.

 

We’ll be back,

Team Capracol

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *