2014 Söröya

Team Capracol sammanstrålade på Arlanda strax före 05. Incheckningen gick lättare än vanligt även om något litet missförstånd uppstod. I år fanns det dessutom öl kvar i shoppen och vi köpte vår ranson. Då vädret uppe i norr slagit om och prognoserna visade på vindar upp mot 16 m/s och regn i början så tog vi tidigt beslutet att försöka fiska innan skitvädret skulle dra in. Vi bestämde på vägen upp till Sörvaer att vi skulle gå ut direkt när vi kommit upp och försöka fiska fram mot 11-12 mitt på dagen på torsdag. Upplägget resulterade i en stenhård begränsning av intag av öl och vi tog en gemensam power-napp den 3 timmar långa bussresan från Alta upp till Öksvaer. Färjan därefter var lika tråkig som vanligt och Curre tampades med en elak huvudvärk. Busschauffören förbarmade sig över honom och bjöd på lite paracetamol.

Efter ankomst och välkomstmötet preppade vi grejorna och åt gulaschsoppa. Det tog bortåt 23-tiden innan vi kom ner i båten och kunde bege oss ut på havet. Alla instrument i båten var inställda på ryska men vi lyckades få tillbaka begripliga språk.

Vi gick ut på Breigrund och började fiska, och visst fanns där fisk även i år. Curre började med torsk på 4 och 5 kilo medan Pärsa hittade en sej på 6 kilo. Ola fick torsk på 3 och 6 kilo men det var PerT som tidigt satte ribban för veckan med en riktigt fet torsk på mäktiga 21 kilo. Vilken start!

Vi stannade på Breigrund någon timme tills det började regna. Då bestämde vi oss för att röra på oss och vi begav oss norrut. Regnet tilltog samtidigt som vågorna slog in i båten. Vi blev blöta! Vi letade lite utåt Reis och hittade efter ett tag fisken. Curre drog till med en 15 kgs och PerT fick en dubble med 2 st på 10 kg. Vågorna gick tufft åt besättningen och sällan har en av Mariannes hamburgare uppskattats mindre av en björnbroder. Ola fick en färdigmeckad hamburgare av PerT och Curre varpå han vräkte sig över relingen och spydde hejdlöst. Vår första sjösjuka var ett faktum!
Vi sökte lugnare vatten och hittade lite bättre men det var hårt väder. Vi fick lite mer fisk och Curre lurade upp en 13 kilos. Därefter fick vi en del lubb blandat med torsk och sej innan vi vid 06.00 blöta letade oss hemåt. Lite rensning och sen hemåt mot sängen för ett par timmars sömn.

Söröya visade sig från sin sämsta sida och blåst och regn höll i sig. På sena eftermiddagen på torsdagen lade sig vinden dock något och på kvällen kunde vi komma ut och fiska igen.

Overallerna var nästan torra och vi gick ut på Breigrund igen och hittade efter ett tag fisk. Inte jättemycket men sporadisk så fick vi dem och vi körde i princip samma eller liknande drifter hela kvällen. Vi satte lite pirkar och jiggar men det var fiskbart och vi fick något varje drift och en del fin fisk. Curre toppade med en torsk på 10 kg tills Pärsa landade en mäktig pjäs på 17 kg. Ola fick torsk upp till 6,5 och PerT var sval med några mindre torskar. Rätt som det var fick dock PerT en hälleflundra på 8,5 kg och strax efter fick Curre en exakt likadan.

Vi fiskade fram mot natten och den gamle kveitekungen Ola drog på både en större och en mindre hälleflundra på 13,3 kg respektive 5,6 kg. Vi stängde “dagen” bort mot 01:00 och rensade en timme innan vi intog ryggläge vid 02:30.

På fredagen var det utlovat 14 m/s och vi fiskade så ögonen blödde på torsdagen då vi närde förhoppningar om att kunna komma ut lite först på fredagskvällen. Vi struntade därför i att ställa klockorna. När kapten vaknade strax före 10 var den första reaktionen att “va fan, det susar ju inte ute?”. Upp och kolla läget och det var lugnt och till och med lite, lite soligt. Det här var inte rätt dag att bli inblåsta oavsett vad vädersiterna lovade! Vi åt frukost och bestämde oss för att återigen testa nya grepp. Vi skulle testa att trotsa vädret och sen åka in för lunch och samkväm för att sen när vinden la sig återigen åka ut och fiska. Sagt och gjort, vid 11:30 var vi marschklara och stävade norrut mot (sylt)Ryggen. PerT och Curre startade dagen med varsin 10+are och alla fick lite fisk. Inget var dock självklart och vi fick jobba hårt för att överlista några torskar alls. Det blev lite fisk här och där men aldrig något flyt och vi åkte inåt vid 16:30 tiden och vårt första pass idag var avklarat. PärM & PerT fixade middagen som bestod av soppa/gryta på nyfångad hälleflundra och havskatt. Ola och Curre rensade upp de få fiskar vi tagit in och sen åt vi en smaskig middag. En kort power nap och sen var det “game on” igen. Återigen gick vi upp norrut och vi fick en del sporadisk mindre torsk men inget stort. Vi fiskade, och fiskade, och fiskade men inget bet på ordentligt. Den utlovade vinden lös med sin frånvaro vilket var skönt. Som en blixt från klar himmel fanns den dock bara där och vind och vågor gjorde livet surt för oss. Vi testade återigen att nere på Breigrund lägga oss med aktern mot vinden med motorn igång och det gick efter lite träning rätt bra.

Vi fick nu en del fisk och både ett par sejar upp till 6 kg och några bättre torskar upp till 12 kg. Ola som haft fasligt svårt att pressa vågen över 10 kg med sina fiskar stannade också idag på 9 kg medan vi andra fick någon 10+are. Men vi vet att det alltid bara är en tidsfråga innan han sitter där i fören och gör rent hus på botten.

Vi fick ett par stökiga drifter och tappade lite prylar i vinden. PerT lyckades trassla in linan runt propellern i den påslagna motorn samtidigt som en 5 kgs sej tog betet och det blev en besvärlig landning. Ett par fina bergstorskar landades av PärM och Curre innan vi en stund efter midnatt bestämde oss för att bege oss hemåt. Ett kortare renspass och tandborstning med rödvin innan vi stupade i säng bortåt 02.00.

På lördagen blåste det så att det bara ven runt knutarna på huset och regnet vräkte ner stundtals. Ett par minuters promenad på piren var det man mäktade med och sen längtade man bara in. Fort som fan!

Vi chillade fram till 18 sen drack vi lite mer öl. Innan dess tankade vi i båten 130l och lyssnade på hockey. Vi drack ett par öl i baren innan vi begav oss mot stugan. Vi fick besök av ett team rutinerade havsfiskare och det var djäkligt trevligt att utbyta erfarenheter. Det framkom både en och annan sanning innan vi enades om en tävling dagen efter. Längst fisk vinner!

Söndagen blev tyvärr en riktig skitdag. Vi mötte Peter och hans team nere på bryggan 09:00. Alla var taggade men när vi lämnade hamnen så märkte vi vågorna som låg kvar och gjorde 180 grader om och körde söderöver. Det blev ett skitbeslut. Men det kändes som det kvittade en dag som denna.

Vi började på Breigrund och Curre fick en fin havskatt på 4,5 kg men sen inget mer och vi åkte snart vidare. Vi kom ner till Kveitegrund 40 minuter senare och fick absolut ingenting. Vi fiskade runt på grunden, på djupen och i mellanvattnet men ingenstans fanns fisken. Efter ett par timmar började vi själva tro att fisken var slut. När vi tröttnade så åkte vi upp till Breigrund igen och nu fanns där lite fisk. Vi landade snart ert par 10 kgs och vår björnbroder Kenai levererade som vi väntat oss med hans hittills största torsk den här veckan på närmare 15 kg.

Vid invägning hävdade den andra båten att de vunnit då våra torskar var i princip lika långa men där de hade en hälleflundra som trumf. Något vi aldrig hört innan så vi kallade det oavgjort.

På måndagen slog vi följe med Peter & co och stack iväg till Råsa strax efter 06.00. Vi anlände det mytomspunna grundet 07.30 och började fiska men fick ingenting. Det började kännas symptomatiskt för den här veckan. Vi fick verkligen jobba för varje fisk. Vi fiskade och fiskade och fiskade men inget egentligt hände! Vi provade allt vi lärt oss och lite till men fortfarande – inget. Efter att ha testat runt hela dagen, och visst hade vi landat lite fisk men inget spektakulärt, så åkte vi tillbaka dit där trålarna låg och det bet på lite lubb, sej och torsk. Curre slår inofficiellt klubbrekord i lubb eftersom han inte skriver upp alla men får ändå in 12 st i protokollet. Men så händer det på det sista stället. Det tjongar till i PerTs spö så det bara tjuter om det och efter en dags stiltje så blir man så exalterad att det är barnsligt åt det. PerT landar en jättetorsk som i hamn väger 26,5 kg – nytt Team Capracol rekord! Hemresan fick lättare med 2 svårslagna rekord, 26,5 kg på torsk och minst 12 lubb.

Vi bestämde oss sista dagen för att grundet Sillboen var en bra start för dagen. Det visade sig inte vara helt fel! Vi driftade och fick en del torsk men rätt som det var stod Pärsas spö i den djupast båge som skådats sen Ron Jeremys vinballe -82. Ola sa direkt att han sitter i botten! Vi andra höll bara med. Problemen tornade dock upp sig när botten började röra sig… Snart insåg vi att den rödsilvriga SavageGear-jigg som PärM agnat med hade triggat huggreflexen hos något mycket större. Pärsa med sitt relativt veka 8-10 punds spö lät fisken gå ett tag innan han spände bågen och satte hårt mot hårt. Plötsligt vann han meter för meter och upp från djupen kom så småningom en välskapt madame på 170 cm vägandes 70 kilo. Täckt av havslus lät hon sig perfekt gaffas av Ola och det mest slagfärdiga rekord någonsin var bärgat av PärM! Fy fan vilken fisk och vilken drillning! Med det största leendet på läpparna återutsattes flundran och Team Capracol firade med natonaldrycken ZaCapa. Tack PärM för upplevelsen!!

Resten av dagen kändes som en enda lång transportsträcka. Visst ville vi andra fånga den där bamsingen som gör varje dag unik eller det där tillfället speciellt men vad fan kan man göra? Solen sken, PärM i takt med den och vi andra desperat fiskandes. Vi lyckades si så där med torsk över 10 för Ola och Kurre medan PerT låg i bakvattnet med jigg och meten.

14.30 kom årets äventyr till dess ändo och visst, vi summerar in det här som det sämsta alla tider. MEN, kveite på 70 kg och torsk på 26,5 kg – det har funnits ljus i det kompakta vädermörker som lagt sin sorti på vår korta vecka häruppe. Dessutom har vi ytterligare säkert 20 fiskar över 10 kg så totalt sett har det inte varit dåligt.

Vi avslutade med 5 öl hos Ralf, lite tjat, korvstrogge hemma och sen bingen. På onsdagen vid femtiden rullade bussen hemåt mot fruar, barn och youporn. Bakom oss lämnade vi ett Sörvaer som badade i solsken. Det kan inte förnekas att det kändes som en rejäl pungspark när vi tampats med kyla, regn, hård vind och till och med lite snö. Och när guiderna sista dagen skrev följande på hemsidan så kändes det lite som ett hån mot oss som hållit oss vakna, frusit och kräkts hela veckan.
“Idag är vädret helt underbart, det blåser fortfarande lite men det är däremot inte ett moln på himlen. Nästa veckas väderprognos ser helt galen ut så förhoppningsvis, så länge gästerna vill och orkar, drar vi direkt efter infomötet en tur till Storskalltaren.” Vilket också var precis vad de gjorde med ett fantastiskt fiske.
När vi summerar vår vecka så kan vi konstatera att vi fick 1.173,9 kg totalt. Vi fick 25 fiskar över 10 kg, varav 2 hälleflundror och resten torsk. Även om fisket sög så var det formidabla toppfiskar med Hälleflundran på 70 kg som odiskutabel topp, följd av torsk på 26,5 kg och 21 kg. Curre fick mest med 324 kg följt av PerT med 304 kg, Ola med 300,9 kg och Pärsa med 245 kg. PerT fick 8 torsk över 10 kg med grymma toppar på 26,5 och 21 kg, Curre fick 7 över 10 kg med topp på 15 och 13 kg. Ola fick 5 st 10+are med topp-torsk på 15 & 13 kg + en Hälleflundra på 13,3. Pärsa fick också 5 fiskar över 10 kg med största torsk på 17 och 12,5 kg men med den fantastiska hälleflundran på 70 kg som odiskutabel toppfisk för hela veckan.

Team Capracol kommer dock tillbaka, starkare, smalare och till ett bättre väder. Återigen – Pärsa, Grattis och tack för upplevelsen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *