2015 Söröya

Jaha, hur fan börjar man för att summera en fantastisk fiskevecka? Ska men rada upp fiskar, visa bilder eller bara ta det från början? Tror jag tar det från början.

Vi vaknade strax före 04:00. PerT avgick från Orminge 04:10 och packade dessförinnan frysmaten innan nästa stopp som var Hammarby och sen Arlanda. Sippen droppades på flygplatsen och PerT åkte och parkerade bilen. Tillbaka igen så sammanstrålade teamet för första gången den här veckan vid incheckningen.

Starten gick väl hyfsat tills tjejen vid disken ville avkräva oss två tusen spänn för frakt av spötuberna. 2000 – hon måste trott de var av guld. Hon vägrade lyssna på våra invändningar och vi fick vackert betala.

Vi gick direkt från incheckningen till servicedesken och mötte upp den mycket mer sympatiska “Biggan”. Biggan styrde upp saker och ting, efterlyste den ansvarige incheckaren och betalade tillbaka 1.300 kronor. Tack för det Biggan!

Oslo-omladdningen gick hyfsat. Som vanligt går lite av bagaget igenom på den vanliga delen men vi vet hur det funkar. I år behövde vi dessutom “bara” scanna 50 ölburkar då Björnbröderna uppenbarligen verkade mer tillförlitliga än bröderna-talliban. Nästa gång vi gör omstigningen i Oslo kan vi nog dela upp oss så två fixar det vanliga bagaget och två specialbagaget.

I Alta käkade vi vår vana trogen pizza på Peppes och tog sen en tur i “köpcentrumet”. Vi funderade på om vi ska köpa öl här nästa år men näeee, då ett tolvpack går på över 300 spänn.

Efter två timmar i Alta, införskaffandes lite gulasch, en tång och ett par tolvpack, avgick bussen vidare mot Öksfjord. Nytt i år var ett par vägtunnlar och riktigt mycket kö till färjan. Vi fick vänta ytterligare en timme vid färjan innan vi fick gräddfil fram i kön. Färjan är tråkig! Det är kallt ute och det finns inget att göra inne.

Upp mot Söröya vilade vi den sista biten då vi börjat prata om att gå ut direkt då sämre väder var i antågande (vilket lät illavarslande och bekant från tidigare år). Väl framme äntrade vi affären och där dök ett välbekant ansikte upp i Johan (guiden). Vi hälsade glatt och han frågade om vi ville ut och fiska. Vad ska man svara på det? Här har vi åkt ett par hundra mil, pratat och planerat i veckor, månader och snudd på år… Samtidigt är man sliten efter resan men vad fn. Vi åkte vidare till campen, packade upp och satte på middagen innan vi begav oss upp till samlingen. Den gick fort då de flesta varit här tidigare. Vi fick en helt ny båt och motor i 69an som sen döptes om till 8. Vi kom överens med Johan om att ses nere på bryggan runt 21:30-22 och skyndade oss ner till stugan för mat och piffning av utrustning.

Runt 22 åkte vi ut på det första efterlängtade passet och vi gick ut på Korallen på norra Runningen. Vi fick direkt ett par hyfsade torskar på 5-9 kg men inget direkt hausse. Vi fiskade på och Johan låg och backade mot vinden vilket gjorde fören i båten till ett oljat dansgolv. Det visade sig att de tuffa Björnbröderna helt plötsligt inte var så tuffa. Bägge bröderna fick slagsida och den äldre av dem kastade upp gulaschsoppan som serverats till middag. Han hann dock med att bärga en riktigt fin torsk innan det som vägdes in till 16 kg. PerT fick en på 14,5 kgs på julklappspirken och Sippen och PärM fick på 10 kg.

Illamåendet ville inte släppa så vi fick be Johan att ta oss in till land efter ett skumpigt första fiskepass. Undrar hur imponerad guide-Johan var av oss tuffingar? 2 sjösjuka och sen PerT som knöt tafsen på fel lina och skickade prylarna överbord ner mot djupet. .. Vi fick revanschera oss nästa dag.

Kapten vaknade vid halvsjutiden och startade frukostrutinen. Vi hade bestämt att åka ut vid 9-tiden så vi tog det lugnt och avnjöt resans första frukost. Efter att klarat av morgonens alla göromål stävade vi klockan 09 ut mot Reis.

Vi testade ett grundare parti som inte gav nått innan vi efter en halvtimme nådde Reis stup ut mot djupen. Det tog ett tag innan vi hittade rätt men det märktes att här fanns större fiskar när vi fick ner jiggar och oftast pilkar de drygt 100 metrarna till botten. Vinden låg på ca 8 m/s och för att då fiska på 100 meters djup kräver en del av den som håller i spöt. Vi jobbade på och resultaten lät inte vänta på sig.

Det var Kenai som visade vägen med ett par riktigt imponerande torskar uppåt 17 kilo men alla fick riktigt stor fisk. Vi blev kvar här hela dagen och kunde efter första fiskedygnet summera in följande torskserie: 20 kg, 19, 17,5, 17, 17, 17, 16,5, 16, 15, 15, 14,5, 13, 11, 10 och sen ett tiotal till på 8-9 kg. Det är en galen serie efter ett första dygn! Den blir heller inte mindre imponerande med vetskapen om att vi under dagen tappade nästan lika många fiskar i samma viktklass då ström och djup gjorde allt svårt.

Vi avbröt runt 15 och fick en god middag innan bingen lockade.

Sillboen är ett stort grundparti som ligger kanske 15 distans norr om Söröya. Vi hade bestämt oss för att gå dit på fredagen. Det blåste lite grand och en del gammal sjö låg kvar vilket gjorde början av resan hoppig. Det blev bättre när vi kom ut på öppet hav och vi kunde sen göra 13-16 knop.

Vi gjorde ett första test på en 18-metare men fick inget extra ordinärt och gick vidare. Sippen började dagen med en första fisk på 11 kg medan vi andra fick något mer modesta fiskar. Fisk var det dock gott om och vi testade ett par drifter innan vi letade oss upp mot samma grundparti som Pärsa lyckades landa sin bamse-kveite på året innan och här fanns det fisk! Vi fick mer och mer fisk. Inte alltid många men fler och fler av bra storlek. Kenai fick på 11 & 9 kg, Sippen på 11 & 11, Pärsa fick många med topp på 10 men det var kapten som totalt gick in i torsk-trance. PerT började svalt med blandat fiske men fick en 12a och en 10a blandat med massa annat. Men rätt som det var fanns inget stopp på karln och han radade upp serien 11, 13, 11,5, 14, 15, 13, 11 & 10,5! Man kan fråga sig hur det är möjligt men ibland är det bara din dag och man vet att det är så när vissa saker sker. Som när man sitter benhårt i botten och tar i för kung och fosterland för att dra av linan till ett mete men allt lossnar i sista sekunden och när man vevar igen har en 13-kilos bitit. Eller när man lägger ner allt fiske för att all sej som man metar på är slut och man måste ha mer, sätter på en strömmingshäckla och får på dagens största torsk på 15 kg. Då vet man att det är din dag!!

Hursomhelst. Vi var tvungna att äta, tidvattnet toppade och regnet tilltog och vips så fick vi ingen fisk. Eller iaf mycket förre och mindre fiskar. Ola som gillar pilk tog på förmiddagen ett stort steg mot att bli en mer varierad fiskare genom att börja fiska med jigg. Till allas glädje landade han både Lubb och små sejar på den sk “Big bobben” innan han fick “riktig” torsk. På eftermiddagen tog han ytterligare ett steg och satte på ett mete med sej och djäklars om han inte fick fisk på det med. Men det var när ingen annan fick fisk som Ola bestämde sig för att äga dagen. Signalhornet bräkte i båten att “nu är det stort på G”, vi slutade fiska och visst hade han rätt! Upp kom en kraftig hälleflundra som gaffades i första försöket och sen kunde mätas till 139 cm. En fisk på nästan ca 38 kg. Kveite-kronan var återtagen!

Vi summerade in 540 kg på fredagen med 15 fiskar över 10 kg och med en hälleflundra på 38 kg och torsk på 15 kg som toppar. Det är en galet bra dag!!!

På lördagen var vi ute på Breigrund utan att få fisket att lossna. Vi bestämde oss för att prova något annat och tog oss upp till kveitesund. Såklart fick vi inget och vi jobbade oss bortåt när så plötsligt kom beskedet som vi väntat på i två år och som Ola väntat på sen 2011. “Samling på bryggan kl 14, vi går till Storskaltaren.” Förväntningarna stiger direkt och blandas med lite adrenalin. Vi åkte snabbt in till bryggan för en lunch och intrimning av prylar.

När vi fått ihop allting hör vi att det som tidigare fortfarande håller, samma sak som utlovats många gånger tidigare men som sen blåst inne pga nån djäkla nordan- eller västanvind som just vänt eller tilltagit.

13:00 är vi och två andra båtar klara och vi får accept på att börja gå redan nu. Sjön är platt och vi kan trycka på upp mot 30 knop i början men sen runt 25 knop resten av vägen. Resan går lätt och det klurigaste kommer när vi anländer Storskaltaren och går rakt norrut, mot vågorna för att nå ett första fiskeparti.

Förväntansfulla släpper vi ner och vi får fisk direkt. Allihop. PerT får på en torsk, en fin torsk i 8-kilos klassen. Bänder upp den och det visar sig att den är inte ensam. En hälleflundra kommer upp bakom torsken. Den vänder ner, Pärsa vevar upp och får på hällen som efter en go drillning vägs in till 17 kilo. Ola får direkt en torsk på 15 kilo, en torsk som annars föranlett en gedigen grupp-kram men som nu inte får någon att höja på ögonbrynen eftersom det är grym fisk i vattnet. Alla får inom kort fisk över 10 kg, Ola över 20 och troffefiskarna faller som ett regn över oss.

Det blir lite trögare, absolut inget dåligt fiske men ändå inte toppen. Vi flyttar oss från den uppgrundning som vi legat på från 60-70 meter upp mot 40-50 meter. Nästa ställe ger endast smått. Vi åker vidare mot sydväst. Hittar ett grunt parti på ca 20 meter när vi ska sätta fast nån jigg som lossnat i båten. Släpper ner, får fisk. Vi blir kvar här och får mycket fisk och en handfull 10 plussare. Vi åker vidare härifrån, nu mot nordväst i utkanten av den gigantiska Storskaltaren. Vi får ingen fisk alls. Ny plats, och fisken börjar bita på igen. Lite fler och lite större men fortfarande sporadiskt. Tidvattnet blir bättre och vi tar oss ner till den sk “Tysken” och det är då Storskaltaren åter börjar leverera eller om det är Team Capracol som gör det?

Plötsligt bugar spön till höger och vänster. Det är stor fisk blandat med många mindre. Pärsa och PerT får sejar över 10 kg, alla får torsk över 10, PerT får 2! långor på 5 & 6 kg och Sippen får hälleflundra. Det är riktigt mycket fisk i vattnet och det känns att strömmarna börjar dra. Nu är det kul och vi tror vi har många timmar kvar. Då ljuder radion och guide-Johan förklarar att vi måste gå hem omedelbart. Besvikna börjar vi packa i ordning. Inte Pärsa förstås, han har ytterligare en hälleflundra på. Vi landar den och känner oss nöjda men samtidigt besvikna, det var ju nu det var på väg att bli som bäst!

Resan hem går bra och rätt snabbt. Vi åker själva då guidebåten “glömde” oss men vi kör ikapp och om dem. Nånstans runt 23 är vi hemma. När vi summerar så fick vi cirka 720 kg. 25 över det magiska 10 kgs strecket och 98% satte vi tillbaka. Fighterna var många, en del långa. Många tackel sattes, det trasslades något sjukt, framförallt när strömmen blev stark. Vi fick i alla fall vår tur till Storskaltaren och mängdmässigt blev det vår bästa dag i år även om vi någon annan dag faktiskt fick fler över 10 kg.

Söndagar brukar betyda en mellandag för oss. Antingen beroende på trötta muskler eller för lite sömn. Vi brukar fiska sämst på söndagar helt enkelt!

Förväntningarna var därför låga och det var nästan så vi prisade in det i söndagens fiske med en sovmorgon bortåt 7:30. Väl nere i båten kom vi iväg vid 9-tiden.

Vi tänkte hålla oss i närområdet och gjorde våra första släpp på Breigrund för veckan. Det fanns i princip ingen fisk där men Sippen lyckades ändå kroka den som fanns vilken vägdes in till 21 kilo i vår gungiga båt. Torsken korrigerades i land till 18 kg. Shit, vilken Sipp!

I blåsten åkte vi vidare ut till Runningen. Det var djupt och stökigt med mycket vind och Ola satte första nedsläppet i motorn som sög in duktigt med lina. Det blev ett riktigt skatbo som trasslades ut med ett halv-bad och sen en bra skarv på linan som Ola hand-fiskade med ett bra tag.

När ordningen var återställd och båten omplacerad skickade vi ner pilkar på 120 meter och det tog mindre än 10 sekunder innan alla stod med bugande spön. Fisken fanns överallt och även om vind och ström drog iväg oss så lyckades vi under ett par timmar landa 270 kg torsk med 12 över magiska 10 kg.

Efter lunch avrundade vi med en snabb tur till affären som visade sig vars stängd då det är söndag…. Dagen avslutades med kött och pommes och lite bea.

Måndagen blev en riktigt seg historia. Men djäklar vad mycket fisk vi fick när vi summerade det. Morgonen började på Sillboen sviiintidigt. Vi fick 5 torskar över 10 kg direkt innan guidebåten kom ikapp oss. Sen hände ingenting. Vi letade och letade men ingenstans fann vi fisken. Bortåt lunchtid hade vi testat djupt, grunt, platåer och branter men vi tröttnade och åkte till Reis.

Väl där släppte vi ner och Pärsas mobil ringde. Den stackarn var tvungen att veva upp för att svara. På uppvevet small det till i grejorna så det bara tjöt. Linan flög av rullen i säkert 20 sekunder och efter en hård batalj kom en grann hälleflundra upp på 127 cm eller 26 kg. Sånt händer bara PärM!

Vi skulle avsluta på Runningen och när vi kom dit bugade alla spön direkt och upp kom torsk på torsk. Och vikterna kunde ingen klaga på. 13, 20, 15, 17, 9, 13 men det var när Ola högljutt började flämta som vi förstod att något större tagit hans pilk. Efter en lång dragkamp kom en bamse-torsk upp som mätte 139 cm eller det nya TeamCapracol-rekordet, 27 kg. Grattis Kenai!

Dagen slutade på 345 kg eller 14 fiskar över 10 kg med en medelvikt på drygt 7 kilo. Och det här var en rätt seg dag. Sjukt skruvat!!

Den sista fiskedagen så bestämde vi oss för att gå upp tidigt och fiska fram mot 12-13 för att därefter fixa allt inför avresa. Sagt och gjort, klockan ringde en stund efter 04 och vi var nere på bryggan strax före 06. Vi provade att lägga en drift efter hälleflundra innan vi åkte ut mot Breigrund. Liksom tidigare i veckan fick vi ingen fisk alls där och bestämde oss för att testa Korallen på Norra Runningen. Det var riktigt skumpigt men vi tog det lugnt. När vi fått ordning på sakerna släppte vi ner och vips fick vi fisk. Sippen och Pärsa längst fram i båten fick stora fiskar medan vi bak i båten fick mindre fiskar men vi kunde inte klaga då första släppet gav fiskar på 16, 13, 9 & 7 kg.

Så här fortsatte det och fisket i fören var mycket bättre än i aktern. Även om vi fick många fiskar så var de inte så stora som vi hoppats och vi behövde en vilopaus då vi fiskade på ca 130 meters djup. Vi åkte därför ner på södra Runningen. Shit vad det sög! Vi fick ingenting. Ingenting alls. Det är konstigt hur ett område inte så långt bort kan vara så dåligt men ett annat så bra.

Vi testade vidare ett par ställen innan vi åt en tidig lunch och åkte tillbaka till Korallen och direkt sa det pang och fisk på alla spön igen. Ola lyckades nu också han få större fisk och när spärren väl släppt började han skyffla in rejäla pjäser. Tyngst var nog när han fick en 13 och 12 kilos på samma nedsläpp och han just i släppet innan fått en 13 och 9 kilos. Det var mycket sylt på den ryggen!

Till slut lyckades PerT som nu var desperat att också han spräcka 10 kilos strecket med en torsk på 14 kilo men den kom först efter att de andra i båten fått säkert 15 torskar över 10. Det krävdes också radikala metoder för att komma dit, bland annat fyra upphängare och ett jättetrassel.

Tidigare år har vi fiskat rätt bra den sista fiskedagen men i år blev det riktigt bra och vi fick i princip fisk alla fyra i varje nedsläpp, och vi fick bara stor fisk. Vi saknade dock den där jätten som vi sökte då 16 kilo var störst men bevisligen fanns de där då både vi och andra fått dem tidigare. Men de kom.

När all sylt skrapats bort från Kenais rygg och han gjorde ett av de sista släppen så small det till. En lång seg drillning senare så kom den där bjässen upp till ytan som vi väntat på. En torsk på mäktiga 23 kilo. Vi som nästan var på väg hem bestämde oss för något släpp till och pang igen, den här gången på PerTs spö och och en likadan torsk kom upp som vägdes in till 22 kg. Vi gjorde sen ett släpp till innan hemfärd som gav ett par, för dagen, ordinära torskar runt 10 kg och då bestämde vi oss för att sluta på topp och bege oss hemåt.

Den här den sista fiskedagen så fick vi 27 torskar över 10 kg och alla tagna på 130 meters djup. Det var riktigt hårt jobb bakom det. 27 stycken är så många så det är inte klokt och med tanke på att vi endast fiskade fram till 13. Snittvikten på alla fiskar sista dagen blev 9,5 kilo och då fick vi över 60 st.

Nöjda städade vi båten, tankade, fixade fryslådor och vårdade utrustningen innan middag och en öl i baren. Vi slapp anmärkning på båten och lämnade varsin låda plåt och lite annat kvar uppe på Söröya.

Veckan summerade till 2.960 kg men framförallt så fick vi otroliga 110 fiskar större än 10 kilo. Snittvikten totalt över veckan var 7,17 kg och om man bara tittar på 10+arna så var snittvikten 13,53 kg. PerT var värst med 923 kg och 33 över 10 kg följd av Ola med 746 kg och 29 över 10 kg, Pärsa fick 684 kg med 24 över 10 kg och Sippen 606 kg med 20 över 10 kg.

Ola var dock värst på storfisken och drog resans 3 största torskar på 27, 23 och 23 kg. Han fick dessutom störst hälleflundra på 36,7 kg. PerT fick störst torsk på 22 kg, sej på 12 kg och ett par fina långor. Pärsa fick flest hälleflundror med toppar på 26 kg, 17 kg och 10 kg, torsktoppen var 20 kg. Sippen fick torsk på 20 kg, 18 och 16,5 kg.

Tidigare var vår bästa siffra 63 fiskar över 10 kilo och det trodde vi ALDRIG vi skulle slå men tydligen kan allt hända på Söröya – I Storfiskens rike!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *