Storskaltaren

Vart kommer man om man åker bil en timme, flyger tre timmar med en mellanlandning, åker buss två timmar för att sen byta till färja i en och en halv timme innan man ånyo tar bussen en timme för att avslutningsvis köra så snabbt man kan ytterligare 30 distans eller 1-2 timmar i en väderpinad liten båt över helt öppet hav? STORSKALTAREN!
Är det värt det? ALLA dar i veckan!

Det finns nog inga superlativer kvar för att beskriva vad som händer där ute. Visst, det är en i många fall SJUKT jobbig resa dit. Men när man väl är där finns det få ställen man hellre är på. Våra erfarenheter härifrån är trots allt rätt begränsade men det verkar alltid hända något utöver det vanliga och med fiske som ens stora intresse är det makalöst att det fortfarande finns platser som denna och att just vi får chansen att åka dit.

2013 – vår premiär på Storskaltaren.

De förlösande orden kom från guidebåten under morgontimmarna den första fiskedagen 2013, “Det blir Storskaltaren idag, häng med oss när vi passerar Breigrund“.

Som vi längtat, väntat och pratat om detta grund och nu var vi plötsligt på väg dit. Resan var lång men när vi väl kom fram märkte vi snart att där fanns mängder av fisk. På första nedsläppet har Curre och PerT en hälleflundra med upp bakom jiggarna. När Curre håller jiggen still kommer hugget och hälleflundran rusar till botten. Efter hård fight på den lätta utrustningen landas en hälleflundra på 116 cm eller ca 16 kilo vilket renderar i båtkram.

PerT får snart en torsk på drygt 17 kg, Curre får ytterligare en hälleflundra på 116 cm men ingen bryr sig för Sippen får en över 40 kg.

PärM bänder upp två sej på 9 kilon följt av en på 11 kg. Sippen sätter nytt PB på torsk med en 20 kgs. Curre får en tredje kveit, nu på 135 cm och 33 kg. Detta samtidigt som vi landar torsk på torsk över tio kilo, valar cirkulerar runt båten och solen skiner – det är faktiskt för bra för att vara sant. Vi tappar flera stora antagliga hälleflundror eller sejar och jiggarna ryker på löpande band. Varje nytt ställe resulterar i spektakulära fiskar och vi njuter.

En fantastisk dag summerade in till 790 kg totalt. 14 fiskar över 10 kg varav 3 över 20 kg och 1 över 40 kg. För oss den bästa dagen någonsin – för Storskaltaren, en vanlig dag på jobbet.

Efter första turen till Storskaltaren var vi trötta och middagen hade intagits på havet. Resan hem var rätt dryg då det blåst upp och vi hade rak motvind i minst 2 skumpiga timmar innan vi anlände bryggan. Vi stupade bokstavligen i säng.

Dagen efter var det dags igen – Storskaltaren två dar på rad! Efter en dusch och rena underkläder så kändes kroppen ändå acceptabel trots alla ömmande muskler och några mindre blessyrer.

Någon gång runt 11:30 kom guidebåten och en annan båt och hämtade oss på Runningen och vi styrde vår väg mot Innerboen som Storskaltaren nu bytts mot. Innerboen är egentligen bara förlängningen av Storskaltaren på sydsidan. Sagt och gjort vi marschade dit på ca 1,5 timme.

Väl framme så fick vi just inget. Förvånade provade vi runt och jobbade bra men det lossnade inte. Visst skulle man kunna hävda att vi hade ett bra fiske men förväntningarna var så sjukt höga. Vi fick mycket torsk runt 3-5 kg med ett par större och vi fiskade över lite större djup än tidigare, ner mot 70 meter. När vi klockan halvfem egentligen haft ett bra fiske men enligt oss ett ganska segt fiske med våra uppskruvade förväntningar ropade vi på Johan och sa att vi åker upp på Storskaltaren och det var väl då det vände. Fy fan vad med fisk det fanns där!

Curre höjde sitt PB på torsk till först 18 kg följt av en till på 19 kg.

Sippen höjde PB på torsk till 22 kg, Pärsa drog en hälleflundra på 32 kg och PerT drog många över 10. Tyngst var dubblén på 12 och 16 kg på haspelutrustningen. Och det här var innan vi hittade sejen.

Visst har vi hört talas om sej-race men herregud!!! Det började med att vi gick upp på samma topp som dagen innan och såg på lodet att det fanns bra med fisk och rätt som det var verkade det som att ingen fisk fanns mindre än 10 kg. Vi hade vid det här laget, efter en ganska bra fiskedag, slagit nytt båtrekord med 18 fiskar över 10 kg och tänkte att det snart är dags för hemfärd. Men ett TOTALT galet fiske vidtog och alla i båten fick sej runt 12 kg med topp för PärM på 14 och PerT på 13,5 kg vilket blev nya PBn. Under 3 timmar fram till avfärd fick vi hur mycket fisk som helst och när Johan ropade att vi skulle åka hem vid 23-tiden hade vi fått 34!!! fiskar över 10 kg. Hur fan e det möjligt?

Den häftigaste av dem alla fick vi dock inte. När Curre, PerT och PärM stod med varsin torsk i 3-6 kgs storlek vid båtkanten ser vi en skugga i vattnet. Upp från djupet har en enorm hälleflundra följt Curres torsk. Den går fram och nafsar i stjärten på torsken men kollar istället in Pärsas torsk, SMACK!! Den tar torsken och rusar mot djupet. Den krokar sig inte och efter kanske 15 sekunder släpper den torsken. Vi har ingen aning om den vägde 100 eller 200 kg men satan vad stor den var!

Vid 23.30 började vi hemresan som gick rätt bra. Havet var tämligen lugnt även om där var en del dyningar och runt 01.00 anlände vi hamn. Rensning vidtog med tandpetare i ögonen och runt 02:50 kom vi helt slut i säng.

Den här, vår andra dag på Storskaltaren kunde vi summera in otroliga 1.231 kg fisk. 1.231 kg – det går inte att fatta hur mycket det är. Det är exempelvis 25% mer än vår TOTALA fångst på Fröya de första 3 åren. PÅ EN DAG!! Och 34 över 10 kg?!? Alla slog nya PBn av olika slag. Curre fick mest med sina 408 kilon följd av PerT med 333,5 kg, PärM 271,5 kg och Sippen 218 kg. PerT fick 14 över 10 kg, Curre 10 st, PärM 6 och Sippen 4 st. Det måste vara bra även med Storskaltare mått mätt!

2015 spenderade vi endast 6-7 timmar på Storskaltaren men i första nedsläppet får PerT på en torsk, en fin torsk i 8-kilos klassen. Bänder upp den. En hälleflundra kommer upp bakom torsken. Den vänder ner, Pärsa vevar upp och får – SÅKLART – på hällen som vägs in till 17 kilo. Ola får direkt en torsk på 15 kilo, en torsk som annars kunnat föranleda en gedigen grupp-kram men som här inte får någon att höja på ögonbrynen eftersom det är grym fisk i vattnet. Inom kort hade alla fått fisk över 10 kg, Ola över 20 och troffefiskarna föll som ett regn över oss.

När vi varit på ute ett par timmar letade vi oss ner mot “Tysken”. Tidvattnet blev samtidigt lite bättre och det är då Storskaltaren åter börjar leverera eller om det är Team Capracol som gör det?

Plötsligt bugar spön till höger och vänster. Det är stor fisk blandat med många mindre. Pärsa och PerT får sejar över 10 kg, alla får torsk över 10, PerT får 2! långor på 5 & 6 kg och Sippen får hälleflundra. Det är riktigt mycket fisk i vattnet och det känns att strömmarna börjar dra. Nu är det kul och vi tror vi har många timmar kvar. Då ljuder radion och guide-Johan förklarar att vi måste gå hem omedelbart. Besvikna börjar vi packa i ordning. Inte Pärsa förstås, han har ytterligare en hälleflundra på. Vi landar den och känner oss nöjda men samtidigt besvikna, det var ju nu det var på väg att bli som bäst!

Resan hem gick bra och rätt snabbt. Vi åkte själva då guidebåten “glömde” oss men vi kom ikapp och om dem. Nånstans runt 23 var vi hemma och när vi räknade samman resultatet så fick vi cirka 720 kg. 25 stycken över det magiska 10 kgs strecket och 98% satte vi tillbaka. Fighterna var många, en del långa. Många tackel sattes, det trasslades något sjukt, framförallt när strömmen blev stark. Vi fick i alla fall vår tur till Storskaltaren och mängdmässigt blev det vår bästa dag 2015 även om vi någon annan dag faktiskt fick fler över 10 kg. Ändå var det en medioker dag på den mytomspunna Storskaltaren, en dag som kunnat bli fantastisk med fiske över ytterligare en strömvändning. Men det får bli nästa gång!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *