2006 Fröya

19Vecka 18, 2006 till Fröya. Det var då vi skulle begå vår verkliga havsfiskepremiär. Alla hade vi fiskat mer eller mindre sen barnsben i olika vatten och med varierande framgång men en testresa till Lofoten 2005 för valskådning satte fart på intresset. Vi kunde ha fått en lättare start!

Curre hade varit sjuk ett par dagar före avfärd och fick dagen innan avresa diagnosen Bältros. En redig dos penicillin skulle ta hand om den var det tänkt. Efter en rookiepackning så äntrade vi bilen på fredagen med siktet inställt på Sälen där natten skulle avnjutas. Vi hamnade direkt i fredagstrafiken i Stockholm och la en timme innan vi passerat Stäket. När gaspedalen äntligen kunde tryckas hårdare mot golvet så lös oljelampan rött och vi stannade vid första bästa mack. Så småningom kom vi sent fram till Sälen och nu skulle de nyinköpta utrustningarna trimmas in. Ett par tusen meter lina skulle på och det visade sig trots våra tidigare fiskeerfarenheter att dessa inte var något att förlita sig på då det här fisket kräver ett hårdare handlag. Det blev en sen kväll…

Morgonen efter startade vi runt 6-tiden med siktet inställt på Fröya. Resan gick bättre men Curre var lite upp och ner i humöret och kände sig tveksam till den nyligen införskaffade penicillinkuren. Vi anlände Fröya runt 14 och eftersom vi hade tillgång till båtarna redan då så begav vi oss ut. Ingen lokalkännedom, ingen plotter eller GPS och en båt som styrningen pajade på när vi flöt ut från bryggan, dessutom en skärgård som ser EXAKT likadan ut var man en tittar. En viktig lärdom första året var att “köpa billigt” blir att “köpa dyrt” och PerTs rulle bröt ihop i princip i första nedsläppet. Resultatet den första eftermiddagen blev en lyrtorsk på säkert 500g bordad av PerT och säkerligen gaffad av någon av de andra.

När vi kom in slet Curre av sig flytoverallen i desperation och det visade sig att hela kroppen var rödprickig och svullen och allt kliade likt vattkoppor. Vi konstaterade efter ett par samtal att han nog fått en reaktion på penicillinet. Han kunde inte avsluta kuren och vi hade ingenstans att ta vägen för att få tag på annan penicillin. Till slut blev vi hjälpta att kontakta den lokale läkaren på Fröya – en dansk, och vi stämde möte med honom 23:30 på lastkajen till mataffären i Sistranda. Efter en halvtimmes bilfärd och lika lång väntan dök dansken upp ur mörkret och konstaterade snart att “du har fått Rosen”. “Läkarbesöket” gick snabbt och en kvart senare hade vi fått ny medicin och var på väg hemåt. Dödströtta stupade vi i säng.

Gissa om vi var förvånade när vi vaknade nästa dag och Curres kropp såg ut som en barnstjärt, len, mjuk och vit fast lite hårig. Nu var det bara att sätta fart då vi hade bokat fiske från Storbåt ute vid Örnklacken hela 3 dagar och idag var den första. Förväntningarna var stora och de infriades, men till viss del pga vår ringa erfarenhet. När vi gladde oss åt mängd och storlek fnös de andra “de var bättre förr”. Jovisst, men så är det ju alltid. PärM lyckade med hjälp av Curre! bända upp en imponerande sej på 8 kg bland de många mindre, Curre fick torsk på 6 kg och sej på 5 kg. PerT fick ganska mycket men smått och Ola fick varken många eller stora. Totalt fick vi 63 fiskar som vägde 149 kg.

Dagen efter visade sig vädret från sin sämsta sida och vi förbjöds att äntra båtarna. Vi sökte andra alternativ men blev ändå kvar på campen och njöt istället ett par pilsner. På Tisdagen var det dags för vår första hela dag i egen båt på Fröya. Det blev minst sagt jobbigt då skärgården är hopplös att navigera i utan elektroniska tillbehör. Vi fick 14 fiskar som tillsammans vägde 18 kg. Ola och PärM fick i alla fall varsin torsk på ca 4 kg. Onsdagen var en ny storbåtsdag på Örnklacken och det siktet ställdes på Långa, något som inte gynnar rookisar. Ut med linan på 200-250 meter vilket nästan tömde våra rullar. Det var en syn för gudar att se Pärsa med sin överdimensionerade Penn-rulle som dock inte var någon av de då klassiska röda rullarna utan en “long beach” med utväxlingen 2:1. Med detta inte sagt att vi andra hade bättre material men i alla fall mer normala utväxlingar. Curre lyckades vid ett nedsläpp fastna i botten och hann inte parera för nästa dyning och med ett distinkt knak så hade han halverat spölängden. Samtidigt lossnade det förmodade bottennappet och en tung drillning tog sin början. Efter 5 minuters kamp bröt en död långa i imponerande storlek ytan vilken säkert som levande vägt över 15 kg men som nu stank och var rutten. Till den glade konnässörens förvåning satt 2 stora krabbor på långan och blev till en god förrätt den kommande kvällen.

PerT och Kurre kom något senare ner till botten efter ett lååångt nedsläpp och såg samtidigt en lätt darrning i spötoppen, neej, vad jobbigt var den gemensamma reaktionen. Uppvev, 5 minuter senare kom på PerTs spö en Hågäl på fina 1,4 kg. Även på Curres spö kom det upp en Hågäl som dock ofint valde att kliva av i samma sekund som den nådde ytan då den bara suttit virad runt agnet och sen kika på oss och simma ner igen. Hågäl – Curre 1-0. I släppet efter drog PerT av säkert 200 m lina men då fiskedagen började närma sig sitt slut var det av mindre betydelse. Antagligen hade vi totalt i teamet bränt en kilometer lina de första dagarna. Storbåtsturen sög och vi fick endast 22 fiskar som totalt vägde 38 kg. Ola toppade igen med en torsk på 4 kg och inledde dessutom sin karriär som Kolja-magnet med en riktigt schysst pjäs på 3,2 kg.

På torsdagen körde vi den 3e storbåtsturen och törstade nu efter framgång. Det blev en märklig tur och ingen på hela båten fick något. Utom PerT. Även om facit var klent så drogs den första timmen bland den 12 man starka båten endast 3 fiskar, samtliga av PerT och samtliga Lyrtorskar på 3 kg, 3 kg och 3,5 kg. Därefter blev dagen bättre och fiskarna fördelades mer jämlikt bland besättningen. Vi fick 57 fiskar med en totalvikt om 123 kg. Ingen troféfisk kom upp men många lagomna matfiskar mellan 2-4 kg. Sista dagen i den egna båten blev heller ingen framgångssaga. 18 fiskar bordades på totalt 24 kg och Curre fick nog flest. Vi fick i alla fall ett par fiskar i 3 kgs klassen idag med.

Resan lärde oss mycket och vi sprängde material som ingen annan. Det blev nya spön, rullar och lina och Torbjörn log nog i smyg åt sina bästa kunder på mycket länge på campen. Totalt fick vi 178 fiskar som vägde 363 kg. Kurre fick mest på 113 kg, följd av PerT på 93 kg, Ola 80 kg och PärM 76 kg.

We’ll be back 2007
Team Capracol

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *