2008 Fröya

Då var det dags igen. Curre, Ola, PärM och PerT till Fröya för tredje året. Kanske kunde vi nu börja närma oss rutinerade?

Resa, packning och förberedelser var bättre än någonsin tidigare och hälsan på deltagarna också bra. Vi delade upp ditresan på Sälen första kvällen och sen raka spåret till Fröya på lördagen. Vi anlände campen strax efter 13 och då hade vi ätit strax innan Sistranda så vi kunde bara slänga oss i båten. Den medhavda GPSen monterades och gjorde fisket otroligt mycket enklare än innan vi hade tillgång till den.

Första dagen på havet bjöd som vanligt på blandad kompott och vi drog ihop 24 fiskar som tillsammans vägde 17,5 kg, mao ingen framgångssaga direkt. Ingen av fiskarna stack heller ut utan den största var en torsk på 2,7 kg dragen av PerT. Ola, Curre och PerT delade det mesta jämnt mellan sig medan PärM låg lite i bakvattnet. På kvällen den första dagen testade vi Curres videokamera då PerTs gått sönder och allt såg bra ut. Efter det kom vi åt “solknappen” eller bländaren som gav ett blått skimmer åt hela veckans film.

På söndagen, som blev vår första hela dag spännde vi verkligen bågen och begav oss ut mot kvistfluerna och därbortom i hopp om att upprepa förra årets uersucce. Det blev svårt och ingen uer fann vi. Dock en och annan Lubb såklart och rätt som det var började Curre nöjt drilla fisk. Efter någon minut kom från 150 meter en stor långa upp som snart vägdes in till 9,5 kg. Ett präktigt båtrekord som stod sig i många år och ett långarekord som fortfarande står sig än idag. Söndagen i övrigt gav mycket mer att önska då vi inte fick mer än 17 fiskar på 31 kg.

På måndagen var förväntningarna höga då det var fiske från storbåt ute vid Örnklacken på gång. Dagen blev dock en mindre besvikelse. Inga troféfiskar den här gången heller! PerT drog största torsken på 6,5 kg, iofs en fin pjäs men vi vill se större. I övrigt fick vi alla sejar runt 5 kg och sen i fallande skala. Någon långa på 3 kg kom också upp och ett par uers i kilos klassen. Totalt fick vi 43 fiskar på 110 kg.

Tisdagen blev en sån där konstig dag. Vi fick inget eller lite och sen rätt var det var så kom det upp ett par hyfsade fiskar och då slår Ola till med resans enda koljor. Först drar han en på fantastiskt fina 3,5 kg, en “once-in-a-lifetime-kolja” tror man. Sen släpper karln ner igen och drillar, vad som ser ut att vara en skön fajt tills en ny kolja bryter ytan. 3,6 kg! Man undrar ju vad Kenai är gjord av? Vi delade idag på 23 fiskar på 35 kg och ingen fisk kom såklart i närheten av Olas dubbel.

På onsdagen var det dags för den sämsta storbåtsdagen någonsin. Något som vi såklart inte visste innan vi begav oss ut på havet. Vi fick gemensamt 28 fiskar som vägde 26 kg. I princip bara småsej med två undantag, Ola fick en sej på 5 kg och PerT en på 4,3 kg. Shit, att det kan vara så dåligt ute på Örnklacken där man nu kryssar fram mellan jättetrålarna…

Det var skönt att på torsdagen komma tillbaks till den egna båten men fisket var uselt. Vädret var dessutom lika uselt och vi höll på att blåsa bort. När det inte gick att fiska längre slängde vi på ett par vobblers och trollade och djäklar om där inte högg en riktigt fin torsk på 6 kg som Ola fick äran att drilla in.

Till fredagen kändes allt hopplöst men vi tog en kvällsdiskussion över ett flak pilsner om vad vi skulle göra och enades om att längst bort är bra. Vi hittade ett grund på 44m i utkanten av sjökortet och stävade på fredagsmorgonen mot “världs ände”. Efter en gedigen resa i finvädret så kom vi fram och det visade sig att världen inte alls tog slut här. Men det fanns fisk! Inte jättestora men jättemånga! Fredagen blev en av de bättre Fröyadagar vi upplevt även om vi inte heller idag fick de stora.

Alla fiskade motiverat och bra och vi landade nästan 100 firrar på 85 kg. Kurre toppade med torsk på 4 kg, Ola fick en långa på 5,8 kg, PerT torsk på 3 kg och PärM torsk på 3,8 kg. Dagens absoluta höjdare var när PerT i värmen knäppte upp flytoverallen och hasade ner den runt fotknölarna just innan en präktig lubb klev på. Lubben var ganska stor och när den kom upp till ytan såg den ut som en ballong. PerT lyfte in lubben och höll upp den till allmän beskådning. Vad han inte såg var att lubben pös som om en nål stuckits i den och ur baken flöt en strid ström med skit i en vacker stråle rakt in i overallen som låg öppen runt fotknölarna. Tack för det!

2008 blev nog vårt sämsta år och vi landade totalt endast 240 fiskar på veckan med en totalvikt om 324 kg. Största fisk blev PerTs torsk om 6,5 kg följd av Olas trollingtorsk på 6 kg sen ett gäng sejar på 5 kg. Trivseln var det dock inget fel på och som tidigare kan vi nöjt konstatera att,

We’ll be back

Team Capracol

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *