2017 Vesterålen

Den 31 maj 2017 var det dags för Team Capracol att ge sig ut på sitt 15!! äventyr. Det trodde man inte när vi bokade den där första resan till Fröya genom Nordnatur 2004. Ny destination i Vesterålen – nya utmaningar!

Resan började traditionsenligt med en del motgångar. Dagen innan avfärd uppdagades det att E10 väster om Riksgränsen var stängd pga lavinfara? Den informationen som gick att finna sa att vägnätet är utsatt i dessa avfolkade trakter och man utreder som bäst alternativa lösningar som tunnlar för att säkra infrastrukturen där uppe då en avstängd väg leder till 62 mils omväg…. Som tur var så var vägen öppen.

Vi samlades på Arlanda runt 8-tiden på morgonen. Incheckningen gick riktigt smidigt och vi gick upp och fikade i loungen i väntan på avfärd. Planet kom iväg i tid och vi landade på utsatt tid i Kiruna. Den enda motgången var när Pärsa försökte sig på en öl-beställning men blev nekad då klockan inte slagit 11.

Vi hämtade ut bil och handlade på Coop och Systembolag och intog lunchen på Frasses innan vi satte kurs mot Narvik. Det var ett djäklars väder med regn, snö och hagel men det flöt ändå på bra. När vi skulle passera gränsen in till Norge stod där säkert 20 tulltjänstemän med hundar, vi hann tänka att de nog inte skulle se vår ölranson som skälig men som tur var så verkade det som att de hade fikapaus och vi gled med lågprofil i sakta mak förbi deras övervakade ögon.

Curre rattade minibussen hela vägen medan PerT stod stand by om något skulle inträffa. Det var lite trafik med större långtradare men ändå helt ok. När vi närmade oss campen så blev vägvalen lite mer utmanande men efter att ha dubbelcheckat vart vi skulle så anlände vi campen bortåt 18:30.

Vi packade in prylarna i stugan och satte på lite mat innan de andra gästerna anlände. Infomötet hölls 20:30 med guide-Christian som vi träffat på Söröya året innan. Lite väl informativt som vanligt då vi helst ville ner till stugan. När vi kom tillbaka så preppade vi prylarna medan Kapten gick ner med övriga på båtlag och kollade igenom båten, också det tog lite för lång tid.

Tillbaka i stugan kollade vi tidvattentoppen och bestämde oss först för att gå upp löjligt tidigt men sen ändrade vi oss till att inte stressa – ett bra beslut skulle det visa sig.

Torsdag

Första fiskedagen åt vi en lugn frukost innan vi bortåt 8-tiden letade oss ut i den nya övärlden. Väl på plats ute i fjorden så kände vi de 8-9 sekundmetrarna som svepte in från norr. Vi testade runt i de nya vattnen och fick INGENTING! Inte en fisk, inte en endaste fisk!!!

Det blåste mer och mer och ingen fisk alls… Vi letade oss ut över öppet hav och nådde några öar. Vi letade oss in i ett skär-tätt område och fick resans första fiskar. Om de nu kan kallas för fisk…. sej och torsk på knappa kilot. Samtidigt tilltog vinden än mer och stora vågor slog in. GPSen började trassla och vi hade svårt att veta var vi var samtidigt som skär fanns överallt. Det blev inte bra!

Vi var tvungna att åka inåt efter att ha navigerat ut från öarna. På vägen mot lugnare vatten valde GPSen att helt kasta in handduken och vi hade svårt att hitta fram som vi ville. Samtidigt var det kallt och blött och vi hade lite för lite kläder. När vi närmade oss hemmahamn så mötte vi upp guide-Christian som hoppade över i båten för att kolla GPSen och inte heller han kunde åtgärda problemen så vi bestämde oss för att gå in för att byta båt, äta och vila lite för att sen se om vi inte kunde lura upp iaf någon liten rackare på eftermiddagen. Väl i hamn tog vi loss GPSen och vände upp och ner på den och ut forsade vatten – kanske orsak till att vi haft problem…

Det tog ett par timmar, lite sömn för vissa, en öl och varm mat innan vi var redo för att försöka oss på en andra serve den första fiskedagen.

GPSen var fortfarande kass så vi bytte båt, ur med allt – i med allt. Vi hade bestämt oss för att bara testa närområdet men efter ungefär två minuter och två resultatlösa släpp så tog vi våra förnuft till fånga och åkte dit fisken fanns istället för att bara fjanta runt. När vi kom fram dit vi trodde att fisken fanns så låg guidebåten redan där. De sa att det visst var fisk i området och Team Capracol var snabbt nere på botten med prylarna. Det tog inte lång tid förrän första sejen var bordad. Därefter följde en period som stavas REVANSCH. Det var inte fantastiskt, det var inte perfekt och inte heller alltid vackert men på ett par timmar landade vi iaf 149,1 kg fisk.

Vi fick flertalet både sej och torsk på 7-8 kg och Ola fick en mindre hälleflundra. Vi fick fisk på pilkar, jigg och meten och vi hittade rätt på flera olika platser. När klockan började närma sig 19 bestämde vi oss för att det fick vara nog och begav oss hemåt. Nöjda kunde vi avnjuta fisk så färsk den bara kan bli efter ett mindre rensintermezzo. Vitt vin och sej som var färsk att den krullade sig fick avsluta en omtumlande första dag på Vesterålen 2017.

Fredag

Det tog en dag, ett båtbyte, ett misslyckande och en revansch innan vi faktiskt hittade hem på Vesterålen. Men på fredagen, då var allt som det skulle! Man kan kalla det slakt, man kan kalla det kross eller total överkörning, men oavsett vad – idag var det Team Capracol som dominerade!

Eftersom vi skulle missa tidvattenstigningen om vi inte gick upp BRUTALT tidigt så valde vi igen att ta det lugnt och gick upp strax efter 07. Frukost, morgontoalett och sen ner till båten.

Vi satte GPSen på samma grund som igår och när vi kom fram så var där fullt med  fisk. Pärsa drog dagens största sej nästan direkt på 12 kg men all fisk var huggvillig och vi landade fisk hela dagen. Curre fick resans största torsk på 12,5, Ola drog till med en på 10 kg och även PerT lyckades till slut komma över 10. Vi kunde landat hur många som helst runt 2-4 kg men försökte hitta större. Ibland nöp det på rejäla sejar upp mot 10 kg och då blir det åka av!! PerT blev glad då han helt plötsligt fick en kolja och putsade sitt eget rekord till 3 kg. Dagens enda – och mest förvånande bakslag  – kom när den äldre av Björnbröderna tappade fotfästet på det slemmiga båtgolvet där han desperat försökt kila fast sina 43or. Ett framstupafall höll på att rendera i att närmare 100 kg Kenai for över bord. Ett snabbt agerande av densamme resulterade dock i att välja Kenai eller utrustning över bord. Team Capracol är tacksamt över att valet föll på att behålla Ola i båten och skicka utrustning för närmare 5.000 spänn i enkel resa till botten.

Totalt landade vi 511 kg fisk med många roliga rusningar på stora sejar. Vi fick 6 st över 10 kg, vi fick lapa lite sol på terrassen till en öl eller två, en god middag sen en mindre lyckad tankning följt av lite mys. Team Capracöl visade sig från sin bästa sida och laddar för nästa dag.

Lördag

Vi körde samma variant som dagen innan med en lätt sovmorgon, en god frukost och sen ut på havet.

Vi åkte ner till samma område som dagen innan och visst fanns det fisk kvar. De bet på lite överallt, både stort och smått. Det var mycket sej i vattnet precis som igår. Mängder med sej i storlekar mellan 1-3 kg och torskar bet på med jämna mellanrum. PerT drog två torskar på 10 och 11 kg, Ola en på 10 kg, Curre kom upp till 9 kg och Pärsa på 8 kg. Sejtoppen för dagen stannade på 9 kg och sen fick vi också ett par långor med topp på 4,5 kg. Dagens mest minnesvärda fisk får dock anses vara av annan art. Det var Curre som lyckades hitta en kolja på hela 5 kg!! Den vägdes i hamn in till 4,6 kg – att jämföra med NSA-rekordet på 4,9 kg…. Nytt Team Capracol rekord med 1 kg, vilket stått sig sen ett av de tidigare åren på Fröya.

Totalt drog vi 347,5 kg med 3 st över 10 kg. Det får ändå anses vara ganska bra och det var en riktigt skön dag med sol och acceptabel vind. Vi fiskade på bortåt 4-tiden innan vi åkte hem för lite rensning och en underbar lugn stund i solen på terrassen.

Middagen blev en fantastisk fiskgryta och efter det kom guide Christian på besök och vi satt och tjatade en stund innan vi trötta intog ryggläge.

Söndag

Söndagen blev en riktigt blåsig historia. Vi bestämde oss idag för att försöka pricka högvattnet som toppade runt 11 och för att fiska på det stigande vattnet så gick vi upp redan 04:30. God frukost med äggröra, Postafen och sen iväg. I hemmafjorden blåste det ingenting så vi var hoppfulla inför en riktigt go dag men ack så fel vi fick!

När vi kom ut på öppet vatten så visade det sig att vinden var starkare, vågorna större och havet blötare än vad vi önskat. Det blev en skumpig resa ner till vårt favoritgrund och vi kunde på slutet inte köra mer än runt 10 knop.

Väl på plats visade det sig att fisken fortfarande stod kvar och vi fick fisk direkt på nedsläpp. Inte alltid stora men många! PerT fick snart en sej på 11,5 kg som topp och Kenai fick torsk på 10 och 11 kg men alla fick sejar och torskar i varierande storlek. Rätt som det var signalerade Ola att nu var det åka av. Upp kom en grann hälleflundra på 93 cm och ungefär 9,5 kg.

Högst förvånande i allt fiske var när PerT fick påslag och upp seglade en Lyrtorsk på 5,5 kg. Något vi inte sett sen våra resor till Fröya. Dessutom ett riktigt praktexemplar. PerTs triumferande blev dock kortvarigt då Curre strax efter drog till med en likadan på 6,5 kg. Men säg det som varar… Pärsa lyckades på något sätt bända upp ytterligare en Lyrtorsk på 9 kg!! Att jämföra med NSA-REKORDET på 8,3 kg. Vi pratar alltså om en fiskearrangör som anordnat resor till Norge i 15 års tid. Och Pärsa slår rekordet med nästan 10%…..

Vi fiskade sen på rätt bra fram mot 11 och då kom som utlovat två andra båtar som skulle gå på långtur efter hälleflundra. Till vår egen förvåning hade vi bestämt oss att gå med. Vinden hade nu tilltagit än mer och det blev en riktigt skumpig resa ner till Gimsöysundet. Väl på plats informerade guidebåten att det var för stökig sjö för att ligga kvar och att de skulle gå till lugnare vatten. De frågade om alla förstått och Kenai svarade glatt – Absolut!

Problemet var att vi inte alls förstått…. Guidebåten och de andra gästerna började plöja mark tillbaka och vi stod som frågetecken. Vi valde att strunta i det hela och istället börja fiska.

Självklart fick vi inget för så är det med hällefiske. Dvs man får inget förrän man sällan får något! Och då alltid en hälleflundra. Det tog en timme men sen fick Pärsa på något. En torsk. Såklart. För det är det som Team Capracol kan bäst! Och när torsken släppte i ytan såg vi ett jättevak vid sidan om torsken och vi undrade vad som hände? Snart såg vi ett till och ett till innan vi insåg att vi var omringade av delfiner. Överallt delfiner. De hoppade, surfade på vågorna och svepte runt båten. Om det var bra för fisket eller inte ska vi låta vara osagt men hälleflundrorna, de lös med sin frånvaro!

När vi stod där och fascinerat såg på delfinerna så tittade vi rakt ner i havet och där var fullt med fisk. Torsk i ansenlig mängd och förbluffande storlek, och just under båten. Vi hade inget annat val än att snabbt byta till torskprylar och vips så fick alla fisk. PerT, Curre och Pärsa normala 1-2 kgs fiskar. Kenai – 10 kg?? Sen släppte han ner igen och fick en på 9 kg. Vi andra undrar vad som hände.

Vi fortsatte ett tag till i strömmen innan vi insåg det vi redan vet, hällefiske – det är inget för oss! Vi bestämde att vi skulle tillbaka till vårt tidigare grund.

Djäklar vad det blåste. Och rak motvind. Vi fick gå i ca 10 knop hela vägen tillbaka och testade sen runt en stund på grundet innan vi gick hela vägen tillbaka till campen.

Trötta och sönderblåsta rensade vi upp fisken innan vi fick avnjuta en oxfilé som grillats över grannarnas grill till ett par glas rödvin. Guide Christian kom återigen förbi och tjatade lite. Vi visade honom grundet som vi hittat och som vi vid tillfälle ville gå till för att provfiska. Christian var lite skeptisk då det ligger långt ut men sa att vi får se… En lång hård och blöt dag för Team Capracol som idag landade ca 336,9 kg fisk med 4 över 10 kg, ett NSA rekord på Lyren med 9,5 kg och en Hälleflundra på 9,4 kg. Som bonus kom alla delfiner och att vi sen kunde kik-fiska torsk upp till 10 kg – magiskt!!

Måndag

Idag hade vi vädret på vår sida! Men som så många gånger förr när vädret är toppen, tyvärr inte fisket. Visst summerade dagen ihop till en ansenlig mängd på 450 kg men inte riktigt på det sätt vi ville. Det här är vad som hände.

Vi hade bestämt oss för att försöka pricka tidvattentoppen igen och då var vi tvungna till ännu en tidig morgon och revelj 0430. Utresan gick helt problemfritt och vi surfade in på grundet runt halvsju. Fisken, den fanns där och som de flesta andra morgnarna så fick vi slag direkt på någon större. PerT lirkade upp en 11 kgs som dagens första torsk och Curre en sej på 12 kg och sen fick vi ett knippe mellan 5-7 kg.

Men det var inte för dessa fiskar vi skulle komma ihåg den här dagen utan för alla sejar och torskar mellan 1-3 kg. Visst – kul i början men efterhand rätt tradigt. Samtidigt så var det djäkligt segt. Vi fick ingen fisk alls på de större jiggar eller meten som vi brukar använda utan det var bara mindre beten som fungerade och då med mindre fisk som resultat.

PerT började meta men utan resultat, PärM plockade fram ett flötmete som bara flöt runt utan att locka något till hugg. Kenai, han fiskade på utan att riktigt få det att lossna medan Curre förpassat jiggar till lådan tidigt till förmån för Wiggler och djäklars vad småfisken gillade plåt! Totalt fick vi ihop drygt 100 fiskar mellan 1-3 kg.

Dagen stängdes på en av de mer närliggande branterna med att Pärsa drog resans minsta fisk – alla kategorier.

Middagen blev en curry av Curre gjord på kolja och torsk. Magiskt gott!

Tisdag

Sista riktiga fiskedagen på Vesterålen 2017 fick ett abrupt och oväntat slut. Vi hade dagen innan övertalat Christian till att ge oss klartecken till att själv gå ut till området som vi tidigare spanat in. Han kunde inte ta beslutet själv men fick sent på måndagen klartecken från Jimmy som äger bolaget.

Vi gick upp tidigt igen och kom iväg från bryggan runt 06. Viken låg platt, fjorden likaså och vi var hoppfulla. Men desto längre ut vi kom, desto mer skumpade havet. När vi passerat de sista öarna tilltog dessutom vinden och det började regna samtidigt som vågorna kom rakt från sidan. Vi vill gärna ha nya upplevelser och testa nya platser men på ett kick hade förutsättningarna förändrats så vi valde att avbryta.

Istället fiskade vi av grunden där vi låg men med 2 knops drift är det mer än svårt att fiska. Vi fick några sej innan Pärsa trodde sig ha något tungt på och visst, en fin torsk på 11 kg. Vi hade gärna fortsatt men efter rådslag i båten enades vi om att gå tillbaka till hemmahamn och invänta eftermiddagen då vinden skulle lägga sig och då ånyo försöka oss på en kortare, sista tur. Den sista på Vesterålen 2017. Sista middagen blev istället en lunch a la PärM, en lagom het chili, därefter ett par timmar oplanerad vila innan det återigen vid 16-tiden var dags igen.

Ibland blir verkligen ingenting som man tänkt sig. Ingenting alls. Tänk att det ändå kan gå så fantastiskt bra.

När vi kom ner på bryggan hade vi som plan att sista turen skulle gå till det grund som tidigare levererat men då mötte vi Christian som frågade om vi ville hänga med på långtur??? Igen? Samma dag 2 långturer…. Och nu till grundet som vi själva snokat fram. Vi var lite skeptiska efter morgonens misslyckande men det var ju ändå ett område som vi tipsat Christian om och som vi mer än gärna ville gå till. Vi bestämde oss för att gå med.

Återigen fick vi byta båt då plottern inte ville fungera och efter kanske en halvtimme var vi redo att åka. När vi kom ut på havet hade vinden helt lagt sig och havet låg nästan som en spegel. Vi machade i 30 knop och letade oss snabbt utåt även om det var långt att åka.

Efter ett par mindre missöden gled vi in på grundet runt 18-tiden. Vi letade upp en grundtopp som såg lovande ut och släppte ner.

Spänd förväntan – ingenting! Sen ser vi sej på lodet. Pärsa får en mindre torsk, vi får några mindre sejar, någon mindre torsk. PerT sätter på metet, får en 3 kgs torsk omgående. Sen hör vi att grannbåten landat en 20 kgs torsk och det är nu det börjar.

Det går lite segt men PerT får en riktigt fin 13 kgs torsk på metet följt av en 9a och en 10a. Det börjat lukta framgång… Vi ändrar driften och nu hittar vi torsk. Curre får en 13 kgs, Ola på 6, 8 & 9 kg, Pärsa på 7 & 10 kg men det är PerT som hittar flytet med metet och sejarna hinner knappt landa på bottnen innan de slukas och upp kommer en 11 kgs följd av nytt Vesterålensrekord på 18 kg. Fantastiskt! Visst inget mega-hausse men nästan all fisk är stor även om det kommer upp en del mellan 4-8 kg också.

Vi hör att andra båten hittat riktigt stor fisk, vi åker dit. Upp kommer nya trofféfiskar där Ola nu hittar rätt med en 15 kgs innan han drämmer till med ännu ett Vesterålsrekord på 19 kg!! Curre vill inte vara sämre och tangerar strax efter det med ännu en 19 kgs och Pärsa får två st 11 kgs. Detta innan PerT bänder upp en 17 kgs vilket i släppet efter följs av den slutliga toppnoteringen för Vesterålen på 23 kg. Succén är ett faktum!!

Den andra båten meddelar att de är trötta och åker hem medan vi stannar kvar ett tag till och testar nya drifter. Vi får ytterligare ett par rejäla torskar, inte jättemånga men vi får de stora vi så gärna vill ha. PerT får ytterligare en 16 kgs medan Curre får ett helt knippe mellan 4 och 6 kg. Ola (såklart) avslutar vår fiskevecka 2017 med att dra på en rejäl hälleflundra som mätte in till 114 cm och vi bestämde oss för att nu får det vara nog! Imorgon ska vi hem och klockan var nu strax efter midnatt.

Resan hem går över ett ganska platt hav i midnattssolens sken mot en siluett av snöklädda berg och bakom oss har vi ett par sanslösa timmars fiske som faktiskt kunde gått hur som helst. Den här sista fiskedagen fick vi precis över 300 kg torsk fördelat på 30 fiskar, det ger ett snitt på 10,05 kg per torsk och frågan är om vi kan matcha det någon annan fiskedag? PerT lyckades på sina 9 torskar få ihop snittfisken på 13,3 kg Det är ett nationaldagsfirande som Team Capracol kommer minnas lång tid framöver!

Om man smälter Vesterålen ett par timmar innan man ger sig in på en summering så måste nog betyget luta mot Väl Godkänt, a eller 4 getingar. Om man tar i beaktande att det var ett för oss nytt ställe med nya förutsättningar, det var ganska blåsigt, vi hade konstanta problem med båten och ett fiske som i allmänhet var rätt trögt – då måste resultatet bli att det ändå gick väldigt bra!

Visst saknade vi monsterfiskar veckan igenom men vi kom ändå över 10 kg alla dagar utom den första. Vi satte fler personliga och Team Capracol rekord än på någon annan resa med Curres kolja på 4,6, Lyrtorskarna på 5,5 och 6,5 som var personliga rekord för Kapten och Curre medan Pärsas Lyrtorsk på 9 kg räckte ända till ett NSA rekord. Vi tangerar dessutom vårt eget klubbrekord på Lubb på 4,5 kg. PerT slog utöver det eget koljarekord med en 3 kgs fisk.

Därutöver fick vi alla sej över 10 kg med topp på 12,5 kg. Detsamma gäller torsk men där toppfisken blev en imponerande pjäs på 23 kg. Totalt sett över hela veckan så fick vi 2.138 kg. Sett över alla våra resor så slås den noteringen av endast 3 år på Söröya vilket också innebär att vi faktiskt slår hela 3 år på Söröya och det hade vi nog aldrig vågat drömma om! Att sen boendet var bättre än tidigare, bryggan närmare och en guide som det gick att beställa öl i från gör att betyget väger över åt det klart positivare hållet.

Team Capracol säger – Vesterålen 2017 – med beröm godkänt!