2018 Å

Team Capracol gav sig iväg den 13 juni på sin sextonde resa. Även fast planet inte lyfte förrän 11:30 så var vi ganska tidigt på Arlanda. Vi skulle flyga SAS upp till Kiruna och planet avgick från terminal 4. Otroligt enkelt jämfört med att resa från femman. Incheckningen var som en dröm och det fanns personal överallt som kunde hjälpa oss få in alla prylar.

Allt gick fort och vi fick för första gången prova på något som tyvärr blev en vana den här veckan, att vänta. Vi begav oss till loungen och hängde där någon timme med lite kaffe och någon kaka innan det var dags att borda planet. Allt i tid och ingen stress.

Resan upp till Kiruna gick fortsatt hur bra som helst och när vi kom upp så hämtade Kapten bilen och resten fixade bagagen. Första stoppet blev Coop i Kiruna där Curre och PerT handlade veckans matvaror medan Ola och Pärsa körde vidare till Systembolaget för diverse inköp innan de kom ner och hämtade upp Mr Coop och hans vapendragare.

14:24 rullade vi vidare mot nordväst med Kapten bakom ratten. Inga missöden what so ever, trafiken var sparsam, vädret fint och inga tullare på plats när vi korsade gränsen. Det blev lite trafik när vi kom ner på E6an men egentligen inget bry sig om. Vi körde hela vägen till Svolvaer med endast en snabb bensträckare innan det var dags för middag med korvar och en Roler burger till chauffören.

PerT körde sen vidare hela vägen ut till Å så de andra kunde få sig en öl. Vägarna blev smalare och smalare desto närmre campen vi kom och till slut var man nästan tvungen att stanna vid mötena. Det avlöpte dock bra och efter en mängd tunnlar, får, några sandstränder och ett knippe öl så rullade vi in på Campen vid vägs ände klockan 21:30.

Vi ringde en av guiderna i Andre som kom och mötte oss på bryggan. Stugan hette Sverre och vi lyfte in alla prylar och maten samtidigt som vi skrev på båtkontraktet och besiktigade båten. När allt var klart gav vi det en ordentlig tanke, huruvida vi skulle ta en tur ut på havet direkt. Så här i efterhand känns det väldigt skönt att vi inte gjorde så. Visst, det var vindstilla och vi visste också att oväder skulle komma men det hade aldrig blivit en bra första tur även om guiden tyckte vi skulle ut. Nya vatten kräver en helhjärtad satsning och inget man fixar på ett par timmar. Och framförallt inte på Å med de starka strömmar som fanns här. Vi bestämde oss istället för en tidig morgon vår första fiskedag, imorgon.

Torsdag

Dagen började 04:00. Tidigt kan vissa tycka, normalt för andra…. Vi konstaterar snart att diskmaskinen har rationaliserats bort till förmån för en öppen planlösning och samkväm. En dålig prioritering i våra ögon. Ändock, Team Capracol repar mod och diskar och kommer iväg bortåt 05:30. Vi stävar ut på ett stilla hav som efter 15 minuters resa bjuder på lite motstånd i form av vågor och vind. Det blir lite stökigare när vi kommer ut på utsidan och vi får lätta på gasen. Vi testar ett första stopp och Ola har på första fisken för resan men den släpper på vägen upp. Vi åker vidare och det tar 20 minuter innan vi är framme på Nyklakken. Vi får lite sej och torsk men inga stora. Vidare färd ytterligare tio minuter och snart anländs ett större grundområde som vi fiskar runt på under förmiddagen. Vi ser lite fisk här och där på lodet och vi fångar en del men vi får verkligen jobba. Vi får någon 10+ torsk till slut och även sej men de flesta väger långt därunder. Vi har Plåtnicklas i fören med Wiggler som småsejen älskar. I mitten står Knoll och Tott och tjattrar med jiggar som fiskar blandat och längst bak finns en ivrig kapten som inte kan hålla sig från att göra mothugg på ett mete som lockar fram en del intressenter men där få hugger.

Kurre får den lysande idén att han redan så här på resans första dag ska fisa i VHFen, alltså sända ut prutten till Norges samlade fiskeflotta. Det händer varje år men Curre kände väl att han redan idag ska lyxa till det eller så var trycket där bak starkare än vanligt vilket självfallet skulle förevigas.

Han laddar på och trycker till medan Pärsa styr mikrofonen och luftutsläppet resulterar i att VHFn stendör. Verkligen STENDÖR! Ok vi kan leva utan VHF. Problemen blir dock lite allvarligare när vi startar om elen för att se om vi kan få fart på VHFen med resultat att också GPSen stendör. Ohhhh, Trubbel!! Utan GPS vet vi varken var vi är, var vi varit eller vart vi ska. Och allt för att Curre skulle prutta i etern…..

Vi misströstar, gnäller och vet inte längre ut eller in. Vad fan ska vi göra?? Ingen fiskar och vi funderar på att åka in. Eller det är i alla fall vad alla tror….. Plötsligt ser vi ett spö som bugar ner i handtaget, vet inte om vi fattar vad som händer innan Pärsa kommer på att han struntat i att veva upp spöt som suttit i spöhållaren sista tio minutrarna. Pärsa greppar spöt, Curre säger att den sitter i botten, PerT kollar säkringar och Ola greppar kameran. Helt rätt visar det sig eftersom PärM sitter inte alls i botten. För botten rusar iväg och det gör inte bottnar!!

En hård drillning, en snygg gaffning och vipps så har Pärsa dubblat dagens fångstkvot med en hälleflundra på 118 cm eller 20 kg. RÄTTVIST ropar Pärsa. Ja, kanske, eller inte… Det är i alla fall djävligt kul med hälleflundra!

Team Capracol är nu ändå ett slaget lag. Det finns ingen motivation kvar. Det finns ingen tro och det saknas hopp om framtiden. Vi bestämmer oss för att åka in för att få GPSen lagad. Vi letar oss in utan karta. Det börjar blåsa. Allt känns tungt och vi som tänkte köra hårt idag…

I hamnen möter vi guiden som tror vi har nått elfel (no shit), han kopplar ur lanternorna, drar ur några säkringar och vipps är vi tillbaka. Elen funkar men vi var tvungna att köra hem för att få allt på plats. Vad gör vi nu? Vi äter och dricker öl och bestämmer oss där och då för en andra serve, Team Capracol ska fiska!! Eller vi måste fiska för väderprognosen ser ut som skit.

Vi åker ner mot strömmen i vinden som tilltagit inför den annalkande stormen och det blåser nu som satan. När vi kommer fram så blir det verkligen knasigt. Vi ser vågor och strömmar på håll men det går inte att beskriva hur tokigt det blir när vi plötsligt är mitt i det. Ola och Kurre säger åk härifrån!! Pärsa bara gapar för att det är coolt och PerT släpper spöt och rattar båten för här vill vi inte vara. Det ser ut som hela havet stormar fast på riktigt och vår båt är mittpunkten. Vi bestämmer direkt att dra härifrån. NU.

Det tog 20 minuter ut, det tog 30 minuter in, vi satte Pärsas bästa jigg men djävlar vad skönt att vara i hamn igen! Team Capracol var ett skadeskjutet lag på kvällen men avnjöt Pärsas chiligryta till ett par kalla öl och tog sen en sväng förbi puben innan sängen. En lång, hård dag som vi kommer minnas. Inte just för fisket men för en massa annat som hände på Å. Och kanske framförallt för hur Curres vädersläpp ännu en gång satte sin prägel på en fiskedag. Och man kan inte låta bli att undra om sånt här också händer i andra båtar??

Fredag

Vi visste att vi skulle bli inblåsta idag. Inte kul men heller inget vi kunde göra något åt. En längre sovmorgon och sen frukost varpå vi tog en promenad i närområdet. Förvånande så träffade vi på vaktparaden som spelade sig fram på vindpinade och blöta gator. När regnet tilltog än mer så sökte vi skydd i bilen och begav oss ut på en liten tur. Vi åkte bort till Reine och hittade en fiskebutik som vi botaniserade i och införskaffade sex drag att kasta med i hamnen. Bilen rullade vidare till en butik som sålde räkor, krabbor och lite andra lokala delikatesser. Priserna var dock lite väl saltade så inget inhandlades.

Bilen rullade hemåt och vi fick en öl och lite mat. Därefter var det dags att testa våra nyinköpta silverblanka drag. Vinden hade tilltagit och klipporna var hala. Självklart fick vi inget alls men det var ändå ytterligare 30 minuter att slå ihjäl.

Middagen blev smörstekta sejfiler och sen avslutades kvällen som sig bör med dans, politiska diskussioner och brottning. Team Capracol kastade in handduken bortåt två-tiden och det blev ändå en dag att minnas och tack som fan att det den här gången inte var på grund av Kurts stjärt!

Lördag

Två dagar i rad på torra land – fy fan!!

Eller i alla fall på land för torrt var det inte. Vi sov länge idag, trötta efter gårdagens fest samtidigt som det inte fanns någon anledning att gå upp med 20 m/s utanför husknuten. Och ösregn. Hela dagen!

PerT sträckte sig på eftermiddagen efter en kniv som låg på verandan men det var dagens enda kontakt med frisk luft, hela båtlaget inräknat, tills vi strax efter middag gick ner till puben.

Dagen spenderades med plump, mat, lite öl och gammalt hederligt skitsnack. Egentligen en ganska bra dag men här uppe har vi andra förväntningar som vi hoppas infrias kommande dagar.

Söndag

Idag skulle vi få revansch. Idag skulle saker ställas till rätta och idag skulle bli en dag att minnas! Man kan väl sträcka sig till att det infriades till kanske 38%…

Vi kom upp och iväg ganska bra. Sjön låg platt på vår sida sundet och vi kunde gasa på för fullt men när vi kom ner till strömmen och närmare gattet ut mot djupare vatten så tornade problemen upp sig. Det låg massa gammal sjö kvar, tidvattnet gjorde säkert sitt till liksom strömmar. Det blev väldigt rörigt! 

Vi tog oss igenom sundet i sakta mak och började marscha norrut. Till slut kom vi fram till Finnigen, en grundtopp som det ska finnas torsk på. Tyvärr var torsken inte på plats idag. Det märkte vi dock inte omedelbart eftersom Pärsa öppnade dagen med en 13 kilos.

Vi fick sen lite småtorsk och något bättre bett men det var PerT som på förmiddagen visade att skåpet, det står längst bak i båten idag!! Efter att han hängt på julklappsjiggen från Elliot så tog det inte mer än någon minut innan spöt stod dubbelvikt och höll på att dra kapten över relingen. PerT fick anstränga sig bäst han kunde för att inte bli en del av havet och efter en hård drillning kunde vi gaffa en av de bättre hälleflundror vi sett och en 140 cms skönhet planade ut längs med relingen. Det här var en fisk kapten väntat länge på och den gjorde ingen besviken med en riktigt hård kamp!

Vi fortsatte fisket men tyvärr var sjön stökig och björnbroder modell större kaskadkräktes innan det var dags för björnbroder nr 2 att smaka på en äppelbulle varpå den skickades i retur igen ner i havet. BoKo som hade en torsk på fick avvakta landning någon minut för att den stakars kraken inte skulle behöva lotsas in mellan dubbla spyor. Vi bestämde snart att vi borde åka in med en sjösjuk Kenai medan Pärsa trodde på en andra serve. Sagt och gjort. 45 minuters båtresa in igen och Kenai kunde pusta ut.

Pärsa, PerT och Kurre åkte tillbaka ut på havet, passerade strömmar, såg en val innan vi var tillbaka på samma spot som vi tidigare tvingats lämna. Väl där var fisken i alla fall lite på bettet även om det var TRÖGT. Vi fick en del fisk men egentligen inte de vi helst söker. Vi fick en del runt 8-9 kilo men inga troffefiskar men det var ändå rätt kul. När vi närmade oss 5-tiden bestämde vi oss för att trotsa strömmen och försöka ta oss in till vår strandsatte vän. Det gick helt GALET höga dyningar i sundet men vi körde sakta, sakta och kom runt 18 in på fast mark. Vi var trötta, lite slitna, kanske rädda men ändå ganska nöjda och PerT var nöjdast av alla.

En ganska tidig kväll var vi nog alla betjänta av och det kändes skönt att kunna kasta in handduken redan vid 22-tiden. Imorgon kommer Team Capracol tillbaka!!

Måndag

På måndagen hade vädret i alla fall vänt till det bättre och sjön hade lagt sig. Vi hade pratat med guiderna kvällen innan, de bekräftade det tröga fisket och sa att det ofta tar ett dygn efter en storm för att fisken ska börja hugga igen. Vi satte med dem en gemensam plan att ta oss runt sydspetsen och sen norrut mot torskgrunden. Vi skulle samlas 08 men vi var på plats redan en halvtimme innan det och när guiden kom så gav vi oss av direkt.

Vi hade bestämt att gå på de absolut nordligast grunden runt Maletorsk. Det gick hyfsat bra att ta oss upp och efter ca 45 minuter var vi framme. Vi hade fått hjälp av en av guiderna att justera ekolodet så att vi nu fick bättre utslag på ekona och det blev lättare att lokalisera fisken. När vi började fiska så hittade vi lite småsej men inget större och åkte vidare mot några positioner som vi letat upp och diskuterat med guiderna. Vi driftade över några uppgrundningar och hittade mer och mer fisk. Inget fantastiskt men jämfört med vad vi sett de tidigare dagarna så mycket bättre! Rätt som det är får Curre på en bättre fisk som stångar på nere på botten. Han är lite tveksam men vi lutar mot flundra och visst, upp kommer en grann fisk på 110 cm till en lycklig fiskare.

Vi fiskar vidare över grunden och ut mot djupare vatten men det är svårt. PerT lyckas hitta rätt med metena och torsken hugger periodvis mer gärna på metet än på annat men vi saknar de stora. Rätt som det är börjar vi dock få större sejar. De finns lite överallt, inte heller nu på samma sätt som vi tidigare år varit bortskämda med men alla får någon +10 kgs fisk.

Till slut hittar vi också några få undantagsfiskar på Å när Curre får en torsk på fina 18,5 kg och PerT en på 16 kg. Dagen blir vår bästa för i år och vi summerar in någonstans runt 290 kg. Fisket avtar och allt slutar bita. Vi bestämmer då att vi lyssnar på första halvlek av Sveriges VM-premiär mot Sydkorea medan vi stävar hemåt och så kollar vi andra halvlek direkt i stugan.

En bra dag, ungefär som en fiskedag förväntas vara och som kröntes med en 1-0 seger för Sverige.

Tisdag

En sista dag på Å. Det kändes som att tisdagen skulle bli vår bästa dag. Vi hade lärt oss områdena, vi hade hittat fisken och vädret såg lovande ut. Nu skulle de stora upp till ytan!

Vi gick hoppfulla upp till samma område som dagen innan. Det var faktiskt ännu stökigare än tidigare dagar. Sundet var rörigt och på utsidan låg sjön på rejält med stora dyningar så det tog en bra stund att gå hela vägen upp förbi Nyklakken och sen vidare upp mot Maletorsk.

När vi kom fram började vi igen på en av de inre platåerna och fick någon småsej men inte som dagen innan. Vi gick vidare ut på lite djupare vatten och märkte direkt att det inte var som igår. Fisken bet inte… Vi testade allt vi lärt oss och fiskade med stora jiggar, små jiggar, pilkar, meten och upphängare men inget fungerade. 

Kurre och Pärsa fick till slut varsin lite större torsk på 11 respektive 10 kg och Ola en sej på 10 kg men oj vad dåligt det gick. Runt 13-tiden kastade vi in handduken då det lilla som nappade sporadiskt nu slutat även de. Totalt på dagen fick vi 92 kg. Och det efter riktigt hårt arbete. Resan in gick också den väldigt trögt. Och när vi kom in rensade vi upp det sista, tvättade båten, fick den besiktigad innan vi tog oss upp till stugan och packade ihop prylarna.

På kvällen åt vi en underbar curry a la Curre med färsk fisk och sojabönor. Vi hyfsade vinlådorna men mäktade inte med ölen som vi fick efterskänka till kommande fiskare eller städare. Kvällen blev rätt tidig då bilen skulle rulla runt 04:30 dagen efter.

Vi var som vanligt snabba på morgonen och kom iväg på utsatt tid. Kapten tog ratten och det gick betydligt lättare att köra de slingriga vägarna utan trafik. Det enda störningsmomenten var en närgången trut och några får. Resan flöt på bra till Svolvaer där vi stannade för en kaffe, macka och toa. Även resten av vägen gick riktigt bra och vi kunde rulla in i Kiruna efter bara 6 timmar och tjugo minuter.

Vi tog en tur på stan och intog en mindre bra thailunch innan vi åkte ut till flygplatsen. In med bil, packning och oss själva och sen vidare till Stockholm. 

Summasummarum – vi fick väldigt lite fisk! Totalt på veckan fick vi 746 kilo. Visst bättre än alla Fröya år men sämre än alla andra resor, med råge. Vi var i och för sig inblåsta 2 dagar, sjösjuka en dag och sönderfisna en dag så snittet kanske kan närma sig det sämsta Söröya-året? Men vi saknade inte bara mängden, vi saknade också de stora. Visst tre hälleflundror på 140, 120 och 110 cm – det var bra men torsk och sej lös med sin frånvaro med enstaka undantag. Torsk-topparna blev 18,5, 16 och 13 kg medan sejen stannade med en handfull 10 kgs.

Vi upplevde det lite svårt att fiska med strömmarna men det är kanske också något som det tar lite tid att lära sig. Sen hörde vi från NSA att veckan vi var däruppe var den trögaste hittills i år och att de annars har väldigt stabilt torskfiske. 

Team Capracol funderar nu över framtiden men kanske lutar det åt en revansch på Å 2019? En sak är i alla fall säker, Team Capracol kommer tillbaka!