2019 Å med Kidz

Vi hade tidigare pratat om att det skulle vara kul att göra en resa med Elliot och Philip så att de kunde få tersta det hårda livet på havet norr om polcirkeln. Sagt och gjort, vi överraskade dem med sätta ihop resan och bege oss iväg tisdag den 30 juni och sa som vi brukar – Nu kör vi!!

Hälften av deltagarna rullade från Hässelby runt 06 på morgonen och resterande hälft anslöt vid Tierp klockan sju. Vi packade om bilarna, sa farväl till tjejerna som tog den ena bilen och vände mot Stockholm medan vi rullade vidare norrut med ”Vita blixten”. Vi hann säkert 5 km innan telefonen ringde och Sanna frågade om det var Curres spö som låg kvar i bilen som gick mot Stockholm och om vi skulle ha det? Snabb fundering… nej, det får bli ett nytt spö!

Philip var lite förkyld och snarkade som en hel karl medan Elliot streamade ett par avsnitt av nån serie på telefonen i den arla morgonstunden.

Det var sjukt avfolkade trakter och ingen vare sig mat eller bensin fanns att tillgå förrän vi rullade in till Ramsele. Vi tankade upp både bil och magar, vi beställde 4 skrovmål och hanterade en potentiell felparkeringsincident innan vi rullade tillbaka till macken för en kaffe innan vi skulle ta oss vidare. Tyvärr var vi tvungna att tömma blåsorna efter lunchen precis när en välfriserad herre lämnade toaletten – herregud vilken stank! Nåväl alla hann in varsin gång innan Elliot utmanade ödet ännu en gång till allas förtjusning. Curre fixade kaffe och lyckades bränna tassarna så illa att han skrek åt kaffemaskinen att den var ”en djävla spottkobra”.

Nåväl – vidare norrut, nu med en vaken Philip där bak. Resan gick fort och redan runt halvtre anlände vi Storuman utan några värre vägincidenter. Det värsta var nog norrmannen som körde som Kenny Räikönen eller MC gänget som ville ha fajt.

I Storuman drog vi direkt till Fiskehörnan, köpte spön och lite drag och sen tillbaka till hotellet. Vi chillade i Relaxen en stund innan vi gick upp till restaurangen. Ett parti plump som totaldominerades av PerT. En god middag och sen raskt ner till bingen efter att vi låst in Philip en stund på rummet. Eller att han rättare sagt låst in sig själv😁.

Philip Lopez Olsson – han kan sova!! Sov bäst hela natten och somnade återigen som en stock när vi klev in i bilen. Innan det hade vi gått upp klockan 05:15 och ätit frukost som vi specialbeställt från receptionen. Allt stod klart när vi kom upp till restaurangen, kaffe, mackor, ägg och fil – hotell Toppen levererade!

Kl 06:02 rullade vi vidare norrut med nästa destination Arjeplog. Resan dit gick lätt och 2 timmar senare var vi framme. Vi skulle handla på Coop men det blev en stökig upplevelse. Samtidigt som vi klev över tröskeln såg vi orosmolnen dra ihop sig när Curres ögon febrilt började leta efter en dörr – till en toalett. Vi som varit med förr vet att det kan vara bråttom och idag var inget undantag. Vi handlade i raketfart med en nödig Bo-Ko som högljutt basunerade ut den kommande tilldragelsen. Vi tror vi fick med allt utom chili men vi får väl se…. En snabb lastning av bil och ännu snabbare googling av mack då Coop inte var rustat för kunders akuta behov.

Vi hittade en OKQ8 och han knappt bromsa innan chauffören såg tre ryggar försvinna genom entrédörren. Sen hände det som man bara drömmer om, en snabb kö bildades utanför toan med ungt kvinnofolk längst fram följt av två killar och Curre därinnanför som knappt kunde kontrollera sig själv. I Arjeplog? – klockan åtta på morgonen?? Vi andra tre njöt i fulla drag! När Curre väl kom ut sprang vi alla snabbt ut från macken, slängde oss in i bilen och gasade norrut. Tjejen – hon ligger nog fortfarande kvar på golvet och kippar efter andan – den arma stackaren…

Nu åkte vi in i fjällvärlden och kunde snart pricka av räv, ren och ren… och ren på ”att göra listan”. Vi åkte in i Norge, stannade i solgasset och kastade lite sten, åkte vidare och vips så var vi nere vid havet! Vägarna var som vanligt snirkliga och med låg hastighet men vi kom fram till Bodö strax efter 12. Vi tog oss ner till färjan och sen en promenad in mot city i hopp om att hitta något ätbart men fann inget. Promenad tillbaka och ett knippe korv med lite ägg och bacon från Norges söligaste kiosk innan det var dags att åka på färjan.

Färjan är inte skitkul men med lite vändtia och plump, kaffe och glass så försvinner tiden ändå snabbt och efter en svettig resa anlände vi Lofoten och Moskenes strax efter 17. Fyra kilometers körning innan vi slutligen anlände Å i ett fantastiskt solsken.

Vi delade upp oss och Kapten tog sig an båtuthyrare Bert medan Curre och barnen förbarmade sig över stuguthyrare Britt – ingen av dem en enkel match. Bert pratsjuk och noggrann, Britt halvfull. Vi fick dock ordning på båtkontrakt, lägenhet och packning innan vi hungriga fixade spön och rullar. Till slut fick vi njuta en grym lasagne innan vi packade båten, ett glas på restaurangen och en tur på piren och sen till slut sängen.

Förväntningarna på morgondagen var minst sagt skyhöga. Elliot och Philip ville inget annat än somna, vi som varit med förr sa, – vi får väl se, men en sak var säker – förutsättningarna var perfekta och det skulle förvåna undertecknad om vi första fiskedagen inte skulle rapportera om iaf ett par riktiga storfiskar. Nu skulle vi ta dem!!

Alltså, kan man vara mer taggad? Både Elliot och Philip var som tjurar som skulle ut på arenan och ville bara springa ut och skyffla upp fisk. Och det var ungefär vad som hände men inte riktigt som förväntat…..

PerT blåste revelj strax innan 05. Vädret var fint och strömmen skulle passeras innan det stökade för mycket så det var bara att pallra sig upp. Vi kom i väg som planerat men som vanligt visade sig havet från sin sämsta sida och när vi kom ut på utsidan var det knas. Vi letade oss sakta in i “Eriks håla”. Det var inte lätt med nya instrument, ny båt och bristfälliga sjökort men det löste sig till slut, dock utan resultat.

Vi åkte vidare ut på havet men djäklar vad det guppade. Vi valde en av de närmare topparna längs kanten och första fisken för resan kunde bärgas av Philip. Vi fick någon torsk och sej men verkligen dåligt samtidigt som havet tryckte på. Vi bestämde oss för att åka mot lugnare vatten vilket blev än mer nödvändigt då Philip började må lite illa. Vi misströstade en stund då det inte gick bra, vi velade och kunde inte bestämma vad vi skulle göra och började röra oss hemåt. Så här i efterhand kan man undra varför men det blir så ibland.

Nu drog vi dock hårt i handbromsen när Curre såg fisk hoppa när vi kommit igenom strömmen in på insidan och vi började trolla och kasta lite. Resultatet lät inte vänta på sig och Curre fick ett par makrillar. Vi trollade vidare men fick inget och så började vi återigen diskutera vad vi skulle fiska. Vi bestämde oss – mot all logik – för att gå ut igen och ”känna” på samma otrevliga hav som någon timme tidigare tvingat in oss och det – det var tur det!!

När vi nu kom ut på utsidan igen så kändes havet bättre men det gör det alltid. Men vi fick verkligen intrycket av att vågorna lagt sig. Mycket riktigt, vi hade lite lägre vågor och mindre drift vilket är avgörande för att kunna fiska på de djup vi ville till. Båten gick lite skumpigt men vi jobbade oss ut på utsidan av Lofoten trots att vi inte kunde trycka på mer än runt 10 knop. Efter en rätt lång resa kom vi så slutligen upp på Nyklakken.

Vi vet sen tidigare att fisket där kan vara rätt kasst men på kanterna utanför har vi fått en del stora. Vi testade ovanpå grundet men som vanligt utan resultat men när vi körde ut lite djupare så anade vi fisk på lodet…

Det tog inte lång tid innan första sejen satt. Och det var ett par rejäla pjäser i början där PerT fick en 11 kgs följt av Philip som lurade upp sin första fisk någonsin över 10 kg med en 10,5 kgs sej, Grattis! Elliot lyckades få en 7 kgs och vi fick alla riktigt många sejar. Eftersom det var djupt och blåsigt krävdes rejält med kraft både för att fiska men också för att få upp fiskarna. Efter ett par timmar tröt krafterna till slut och vi begav oss hemåt med överfyllda lådor. Totalt fick vi upp mot 250 kilo fisk och när vi passerade genom strömmen lyfte sju havsörnar från en klippa alldeles bredvid oss och cirkulerade precis över oss. Mäktigt!

Väl hemma var vi helt slut men nu hade vi två timmar i rensboden innan vi dessutom skulle tvätta och tanka båten och därefter skulle vi orka laga mat…. Vi hjälptes åt alla fyra i rensboden så vi lyckades bli klara lite snabbare än vi trott vilket var skönt. Man kan säga att vi somnade snabbt idag. Antagligen var vi alla helt utpumpade men ändå lite spända och laddade för nästa dag.

Storfiskarna Philip drar 10,5 kg sej Är man på sjön så ok då...

Idag hade vi lite sovmorgon och ställde klockorna på 07. Efter frukost och morgonbestyr så marschade vi ut strax efter 08. Vi gick ner till ett ställe nära strömmen som skulle hålla makrill. I snabb takt fick vi ett tiotal, några sejar och Elliot fick någon torsk på något kilo. Efter det fortsatte vi norröver och mot grundet Andbådan. Vi hittade några torskar direkt när vi kom upp. Inte jättemånga eller stora men de fanns där liksom en hel del sej, iaf på lodet.

Vi försökte fiska på och det var ett rätt lugnt hav men ändå lite stökigt. Rätt som det var fick Elliot på något bättre och efter en utmanande drillning landade han vår hittills största torsk för resan med ett prydligt personligt rekord på 12 kg. Grattis!!

Vi bestämde så småningom att vi borde gå ut på samma kanter som dagen innan. Det visade sig bli ett bra beslut! Vi fick inte de där stora vi helst jagar men vi fick många – jättemånga. Alla fick fisk upp till 7 kilo men återigen var det Elliot som började stånka och stöna när en större sej nöp hans bete. Efter en 100 meters dragkamp så kom där upp en sej på fina 12 kilo. Grattis igen!

Vi fiskade på resten av dagen på samma kanter och det fanns verkligen sej överallt. Lite för djupt och lite för små men vi fick dem konstant. Kul men jobbigt. Vi avslutade med ett kortare pass där vi letade flundra men utan resultat. Strax efter 15 begav vi oss så hemåt. Rensning, städning av båt, matlagning, tankning och sen middag. Vi plockade ihop lite prylar inför morgondagen innan vi äntligen kunde chilla lite. Imorgon är vår sista fiskedag – då tar vi dem igen!!

Chill!! IMG_1529 12 kg torsk till Elliot

Utcheckning från stuga, hel fiskedag, packning, avresa, färja och bilkörning. Det var mycket som skulle hinnas med under lördagen. Helst utan att trötta ut chaufförerna….

Det kändes positivt på morgonen och vi kom ur stugan bra samtidigt som Kurtan fixade bräckt skinka och ägg till frukost. Philip överträffade sig själv direkt på morgonen och kom ur sängen redan innan frukosten stod på bordet.

Vi åkte ut på ett helt stilla hav runt 07:30 och tog oss ner till strömmen vid första fyren och djäklar vad det fanns fisk där. Det såg ut som det formligen kokade på ytan och vi fick ett knippe makrillar och lite sej. Riktigt roligt fiske men inga bamsingar. Efter en stund åkte vi vidare ut mot djupare vatten och för första gången kunde vi trycka på lite mer på gasen och vi kunde köra i 17-18 knop hela vägen upp på Andbåden. Direkt fick vi några småtorskar, någon lite större på metet och några mindre på jiggar och pilkar.

En av dagens höjdpunkter kom när Curre så äntligen överlistade en av havets riktiga rariteter, en lubb! Till allmänt åtlöje fick han påhejad av oss andra kroka av ett riktigt fint exemplar på 4 kg. Han kröntes lite senare till resans lubb-kung när han snart fick sin andra lubb för dagen.

När vi inte fick fler torskar så åkte vi ut på djupare vatten och fick direkt sej. Inte de större som vi sporadiskt sett tidigare men ett gäng i alla fall upp mot 5-6 kg. Fisket på 90-100 meter är jobbigt och kräver mycket av den som håller i spöt så vi bestämde oss för lunch. Istället för som igår när vi slängde ut all mat på durken så fixade reserv-kocken nu färdiga wraps åt alla och Curre kunde njuta flankstek med kantareller i sin wrap. Philip var snabb att vila lite på maten medan vi kom överens om att testa ett tag till men gav det inget så skulle vi åka inåt.

Det var djupt, det var svårt och durken var som ett såpat dansgolv, det var helt enkelt för få och små fiskar med tanke på vårt slit så vi bestämde oss för att söka oss inåt. Så här i efterhand – vilket djäkla bra beslut! Igen!

När vi kom in till fyren igen fanns det inte bara stråk som kokade av fisk utan hela havet formligen bubblade av sej som flydde angripare från nedan. Vi började kasta med lättare spinnutrustningar och det tog en stund innan vi hittade rätt men när vi väl gjorde det så fick vi fisk i nästan varje kast. Superpigga sejar mellan 2-5 kg och några enstaka lyrtorskar upp till 3 kg. Vi fick fisk på skeddrag, jiggar, wobblers, tobisimitationer och till sist fick PerT på den absolut största Rapala-modellen också. Så djäkla kul -och utmattande! Mängder av fiskar, fåglar, några bottennapp och till slut en val när solen tittade fram. Det blev så varmt så att alla fick klä ner sig och Kapten fick avsluta fisket längst fram i fören i endast julkalsingarna. Vilken avslutning!!

Makrill Philip med Makrill Safety First!

Kl 14:30 bestämde vi oss för att nu fick det vara nog. Vi gjorde high fives innan vi styrde inåt över ett blankt hav.

När vi kom in städade vi båten, tankade, packade bil och avslutade med duschar alla fyra. Nu väntar en längre hemresa men vi som håller oss vakna får blicka tillbaka på en fantastisk resa som innehållit mängder med nya upplevelser. Totalt har vi fått närmare 600 kg fisk ganska jämt fördelat på våra tre fiskedagar. Både Elliot och Philip har satt prydliga rekord med fiskar över 10 kg, något som tog oss mer rutinerade många år att uppnå. Vi säger Tack till Britt, Bert, André och alla andra vi mött på Å i sommar och hoppas vi kommer tillbaka så vi säger på återseende!!