Dryck till havs

Vi vill inleda med att vi aldrig rekommenderar någon att inmundiga alkoholhaltiga drycker ens nära en sjö! Vi skulle heller aldrig riskera vår säkerhet genom att dricka alkohol till sjöss!! Men nu handlar ju det här om ett gäng grabbar som gör sånt grabbar gillar och inte blir vi ledsnare om vi fiskar och när andan faller på tar oss en öl.

Eftersom 4/5 av teamet har eller har haft alkoholhaltiga drycker som sin huvudsakliga försörjning en stor del av livet så är vi mycket nogräknade i vad vid dricker men här förenklas resonemangen något.

Vi skiljer på finöl och öl. Finölen är oftast en lite smakrikare Ale eller kanske en tjeckisk lager med en del beska som vi för tillfället vurmar över. Just idag ligger St:eriks APA nära till hands. Hur som helst – finöl tas aldrig med i båten! I båten dricker vi öl. Det viktigaste med en öl har inget med typ, smak eller ursprung att göra, det viktigaste är att den är en burk av storlek 33 cl!

33 cl är då maximalt vad vi riskerar att förfasas över vid en eventuell våg, hastig rörelse, hugg eller annan oväntad händelse som leder till att burken förflyttas från sin ursprungliga position. Att det är en burk mildrar i alla fall det olycksaliga som eventuellt redan inträffat då det ska mycket till innan en burk går i 1.000 bitar.

I början hade vi endast med oss 5,2%are men de sista resorna har vi faktiskt slängt med ett gäng flak 3,5or som komplement och det har funkat bra. Ett 4-pack tycker vi är lagom en lång dag på havet. De facto blir det i princip bara tre under dagen då man gärna tar den sista under båtfärden hem och så spiller man ut någonstans mellan en halv och en hel burk om dagen. Soliga och vindstilla dagar är fyra burkar lite väl få och man kan ge sig fasen på att inget är på hugget den dagen och då längtar man tidigt efter den där sista båtåkarbärsen.

En sak man vet när man packar båtväskan är att ingen i båten blir missnöjd om man “råkar” göra ett räknefel och det blev sex öl istället för fyra. Kramkalas till följd av räknefelet kan lätt få andra besättningar att tro att “nu har Ola dratt storkveiten igen”.

En sak vi diskuterat vagt i förberedelserna inför 2012 års resa har varit själva komprimeringen. En öl tas ju helst under en påtvingad rast, dvs en lägesförflyttning från en icke fångstgivande plats till en förhoppningsvis bättre plats. När vi då når denna nya plats har vi fyra tomma burkar. Tills nyligen, då vi observerade andra fiskare som tyst, sakta gled mot nya platser och ljudlöst påbörjade sitt fiske så har vi börjat revidera vår egen ankomst till en ny fiskeplats. Vår egen ankomst annonseras nämligen ofta med fyra mycket kraftiga stamp mot båtgolvet där resultatet högljut utvärderas, dvs resultatet av burk-komprimationen. Som alternativ idé har uppkommit att komprimeringen möjligen skulle kunna utföras vid avfärd. Det kommer inte bli lätt för oss att anamma dessa nya tankar och vi kommer säkert gå bort oss från tid till annan men vi kommer vid tillfälle att pröva denna nya teknik.

Det här tycker vi är ett bevis på att det faktiskt kan finnas en del detaljer att jobba på som man först kanske inte tänker på och att allt inte bara är teknik och material.

Just det, dryck till sjöss var ämnet. Andra alternativ är vatten (kran, havs, regn, snö, osv), läsk – sådär, kaffe – ok men vi dricker det sällan och måste anropa össkar oftare. Mao få och dåliga alternativ.

Fast en Zacapa eller konjagare till en chokladbit det är inte dumt det….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *